Dagens Nyheter – 24 juli 1871, sida 2

som vi derigenom skulle nedsätta modet hos våra egna soldater och stärka det hos fiendens. — Ja visst, riktigt taladt, yttrade Schleppegrell, ingen af oss är någon Napoleon, det veta vi nog, men om vi ställa kanonerna på höjderna och taga fienden med bajonetten, så går det nog bra — det ha vi sett flera gånger förr. . — Här är icke fråga om att vara eller blifva någor Napoleon, svarade Uffe, utan om den räkenskap som vi skola aflägga inför det danska folket samt en gång på andra sidan grafven, inför Gud. Vi äro ett litet folk och ha inga stora krafter att råda öfver; desto bättre må vi derför hushålla med dem vi ega. Mitt eget lif värderar jag ej högt, men här finnas män ibland oss, hvilkas lif vi icke böra sätta på spel, emedan Danmark kan komma att sakna dem bittert i framtiden, och just min ärade motståndare anser jag vara en af dessa män. Icke desto mindre blef Uffes mening förkastad, man ansåg det ändå vara omöjligt att på förhand vidtaga alla upptänkbara försigtighetmått, man fick här, likasom ofta förr, lita på lyckan. Uffes farhågor blefvo emellertid ingalunda skingrade genom den motsägelse, han rönt; tvärtom ökades de alltmera, och Uffe kände sig fullt förvissad om att bron öfver Lang-sjön skulle för Danmark bli en dyr Bro. Då krigsrådet var upplöst och officerarne