rade sina rättigheter sjelf, hvaremot den andra, med svagare maktställning i sätmnhället, lemnade detta senare cn öfverenskommen remunceration för det att hans rätt derinom betryggades och skyddades. Men såväl frälsesom ofrälserätt innehar oför ändradt en lika personlig frihet och egahderätt. Med detta historiska datum för ögonen bör ingen kunna påstå att den roterade jorden en gång för alla måste prestera roteringen eller deremot svaratide aflösning såsom grundskatt till kronan, utan var roteringen ett fritt åtagande med förbehåll af motsvarande konskriptionsfrihet för krigstjenst uti tider, då rätten ensam ej kunde sätta sig i säkerhet mot maktens godtycke: Talet om present till skattejorden genom bördans aflyftande, när dess motsvarighet, frihet från allmän konskription, upphör, är således ett fullkomligt oberättigadt prat, hvarmed ingen förvänder den historiska rätten eller Sveriges bönder vidare kunna luras. Det tillhör fastmera vår tids lagbundna samhällsoch styrelseformer attvutjemna detta förgångna tidsåsigters och orättvisa maktegandes ocker på försvarslösheten — det är en djerf sats att ett sådant rättslöst tillstånd i afseende på jordens eganderätt skall vara orubbligt och fortgå till förfång för den största samhällsklassen och fortgående vinst för den mindre talrika. Den tid kan ej vara långt aflägsen, då omsider skattskilnaden för Sveriges ursprungligen lika berättigade jord, i sådan grad som den ännu eger rum, skall bortfalla; och det synes vara lika billigt som ekonomiskt nödvändigt för den stora del af svenska folket hvilken nu och framdeles besitter roterad jord att ej genom eget beslut låta sin fria egendom ytterligare förtryckas till fördel för de klasser hvilka blott skatta för-sin person och tillfälliga inkomst. Genom en besynnerlig lapsus calami ha de stora dagliga hufvudstadstidningarne blifvit gränslöst förblindade vid bedömandet af denna stora fråga, hvilken förblindelse, såsom vi gerna vilja tro, har sin grund endast i nitet för afhjelpandet af landets till öfverdrift befarade blottställda belägenhet gent emot grannar, som påstås hysa vissa planer mot vår sjelfständighet. Men denna del af pressen måste dock, om den vill med billighet bedöma landets förnämsta intresse, hvarpå dock nationens öfriga välstånd ytterst beror, neml. landibrutsnäringen, finna att ej denna näring kan utveckla sig naturligt och till allmän belåtenhet, om den likt ett lastdjur tynges till det yttersta af hvad den tåligt kan bära. Och denna uppsats har blifvit nedskrifven ej af särskildt ömmande deltagande för rotehållareklassen, ej heller af något enskildt intresse eller partiberoende, än mindre för att söndra den allmänna andan, utan den har förestafvats endast af rättskänsla och billigt afseende på ett af samhällets på en gång mest sträfsamma,fför det helas väl mest nödvändiga och i största omfång verkande yrken, hvars representanter en öfversittande jargong tagit sig friheten att vid alla möjliga tillfällen topprida. Må man noga se till att ej landets inre utveckling och väl blottställes för att vinna en utskriken säkerhet mot en inbillad yttre fara! Pn.