sssknnÅXXEEXÖREATEE REAR folkklass som skall bilda massan af de värnepligtige, och i stället för fosterlandskärlek och belåtenhet inom landet skola emigrationsifver och demoralisation inom och näst före beväringsåldern tilltaga i jemnbredd med den troligen allt längre fordrade utsträckningen af tjenstetiden. Redan 60 dagar af sommaren två år å rad göra ett sådant afbrott i den unge drängens tjenstbarhet i hemmet, att ingen husbonde finner sig belåten med en sådan. Följden blir för landtbefolkningens värnepligtiga män å ena sidan svårighet att få årstjenst och å den andra ren nödställning för vintern, då arbetsförtjenst är i förhållande svårare att vinna för den värnepligtige landtmannen, som ej är handtverksidkare. Derigenom uppstår hos denne motvilja för ett yrke eller en ställning som ej ger motsvarig utkomst emot hvad en ung karl med arbetsförmåga bör förtjena och en lätt förklarlig åtrå att genom afflyttning, hvart som helst, undgå den hos många förtviflan väckande värnepligten. Tysklands försvarsorganisation är ett af tidens yngre barn. Utan tvifvel har den alstrat krigs duglighet hos manskapet; framtiden skall utvisa om den alstrar medborgerlighet, under det att ett faktum är gifvet, nemligen att det yngre manskapet i tilltagande förhållande genom omigration söker sig ettannat fädernesland. Att Preussen länge har motsett det inträffade kriget och klokt beredt sig derpå är ock ctt förhållande som alstrat nuvarande krigsorganisation der, men är en sak som näppeligen rör oss och nu bör föranleda en amalgamation af vårt försvarsväsende på sätt som varit i senare regeringsförslag framstäldt. För att återkomma till svenska kronans förmenta rätt till roteringsbeskattningen på jorden, så skall ingen som vill söka denna rätt i samband med historiska förhållanden lyckas finna denna uppfattning bekräftad. Den är och förblir ett aftal mellan kronan och jordegaren, ett åtagande af jordbruksklassen inom landet, emot det förbehåll att jorden ej skall på annat sätt framdeles tyngas af konskription för krig. Om nu till och med 1812 års bondestånd ingick på en ettårig allmän beväring derjemte, så var detta ett medgifvande som dåvarande tidsomständigheter af detta bondestånd ansågos med nödvändighet fordra och hvilket likväl föranledde ett hotande missnöje på landet. Man hade då ej rådrum att uttänka en rättvisare försvarsplan för landet och en plan som kunde nog hastigt sättas i verket, under det att man hade för ögonen fiendtliga afsigter emot rikets bestånd. Förhållandet är nu helt annorlunda och borde föranleda både rättvisan och mera välbetänkta åtgärder för hela landets värnande mot en i framtiden möjlig fiende, men som nu endast skuggrädslan diktar eller partiintresset tar till buse. Den första konung som ordnat svenska folkets lagliga förhållanden, var, som bekant är, Magnus Eriksson. Redan före hans tid. bar likväl jorden af häfd en allmän skattläggning eller bevillning som odalben-. den åtagit sig, först till de allmänna offrens underhåll och sedermera till underhjelpande af konungens härtåg och gästning inom landet. På sjelfya jorden kunde konungen och kronan så mycket mindre göra anspråk och. pålägga skatt utan jordinnehafvarens samtycke, som det är alldeles OR NBT SN PNDAD KE SOT RV TE ROSEN ITC NNE NOT VIP OA TD ST OTRS