inför oss ödmjukt aflägga räkenskap för sina gerningar — och vill han allsicke komma, är han nog fräck till att fortfarande bemöta o8s med trots och öfvermod — nåväl, då svärta vi ned honom i 4FolkröstenX, till den grad att all Englands tvål är otillräcklig för honom, om han söker tvätta sig ren igen. Naturligtvis har Klemmesen gifvit mig många värdefulla fingervisningar, och derför är jag honom på det hela taget stor tack skyldig. Så t. ex. var jag i början alltför obetänksam och intog i tidningen åtskilligt klander, som jag sedan nödgades återkalla, emedan det befanns vara alldeles obefogadt. Detta var förargligt nog och kunde väl skada tidningen ganska mycket. En dag talade jag härom med Klemmesen. — Ja, sade han, jag har verkligen till min häpnad sett, att ni redan ett par gånger återtagit omdömen som ni fällt om personer, förklarande ert redan gjorda anfall förorsakadt af ett misstag. Jag skall säga er mellan fyra ögon att detta är den säkraste metod ni kan följa, om ni vill ruinera SFolkrösten. — Jag är sjelf rädd för det, men huru skall jag bete mig för att undvika slikt? Skulle jag först undersöka, huruvida anfallet är berättigadt, så ginge alltför lång tid åt. — Det behöfver ni inte heller. Har ri aldrig märkt huru vi bära oss åt i CSkandinaviens Morgenröde? UFyiR HJÄLMA OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 107