oktober. Skydd för fåglar! Ehuru denna uppmaning på senaste tiden ofta varit hörd och äfven blifvit mångengtädep följd i vårt land; anse vi dock földande tppsäts, söm nyligen förekommit i en tysk tidskrift, värd att meddelas äfven svenska läsare, kyarför den här följer i öfver. sättning: Skydda fäglarno! Hurn ofta har mai ej hört denna uppmaning uttalas, men tyvärr huru litet beaktas den! Man Kar redan skrifvit långa böcker öfver detta ätine Samt Källit timslånga tal för att visa nödvändigheten af något Skydd för de insoktätande fåglarne till fromma för åkerbruket och trädgårdsskötseln, och dock, huru liten uppmärksamhet fästes ej härvid, huru föga uträttas i denna riktning! Till och med i de trakter, som mest och hårdast träffas af insekternas omätliga förödelser å säd och andra växter, råda i detta afseende en sådan likgiltighet och tänklöshet, ja snart sagdt förom, ätt inan icke för ofta kan återkomma till detta ämnö, icke för ofta känna sig manad att verka för inställandet af detta olyckliga utrotningskrig mot landtmannens och trädgårdsodlarens befjädrade vänner; Alla till befrämJande af detta mål utgifna lagar vore också overksamma, så länge befolkningen ej är gehomträngd af sakens betydelse, så länge hvar och en ej. är färdig att uppträda såsom dessa. nyttiga djurs försvarare. Man måste komma på samma ståndpunkt med insektätarne, som nu synes blifva fallet med de råttutrotande roffåglarne, mot hvilka den förut vanliga forföljelsen alltmora inställes. Det är icko så länge sedan man öfverallt i byarne kunde se dödade ugglor med utspända vingar uppspitadö såsom trofter öfver stalldörrarne, och då man helsade nedläggandet af ett dylikt djur såsom en hjeltedat, utan att begripa, att man skoningslöst rasade mot sig sjolf och sina egna fördelar, i det man. dödade sina vänner för att befria sina farligasto fiender från deras förföljare och derigenom värna dem och deras afkomma. Och skatorna, sparfvarne, huru länge hafva de ej varit föremål för ett blindt utrotningsraseri; huru ofta har man ej förbannat denna sistnämnda läckermun, då han fråssat på några körsbär eller vinbär, utan att man dervid tagit i betraktande, huru många hundradetals baggar och annan ohyra han redan före frukttiden utrotat, samt att man utan hans hjelp kanske ej fått skörda någon frukt alls, Må man unna dem dessa små läckerheter för den stora nytta, de onekligen göra oss! Och huru mycket mera böra vi icke då värna de befjädrade djur, som icko blott lifva den oss omgifvande nejden, fröjda oss genom sit gläd: tighet och sång, utan lefva blott och bart af insekter och deraf förtära utomordentliga qvantiter. Här har folkskolan en stor uppgift att lösa, och hvarje lärare, som icke medarbetar till denna lösning, försummar i sanning en god del af sin pligt. Han måste verka derhän och hos barnen inplanta åtrån efter att arbeta på, att naturens visa verksamhet, som af inga menskliga medel kan ersättas, får ostördt öfverallt utveckla all sin prakt, Barnet måste redan tidigt vänjas vid att älska och värdera de insektätande fåglarne såsom outtröttligo försvarare af den med svett och möda ur åkerns fåror framkallade växtligheten. Lika som svalor och storkar i allmänhet betraktas såsom vänliga husandar, så borde äfven ett dylikt uppskattande komma hela denna stora skara af befjädrade sångare till godo, för hvilka man nu så ifrigt utlägger försåt, antingen detta sker af blott förstörelselusta eller af en simpel njutningslystnad, som några gurmander längta att tillfredsställa, men som dock kostar dem oberäkneligt mycket mera, än det dermed förknippade, supponerade nöjet någonsin kan vara värdt. Då siffror i allmänhet äro mest bevisande, må följande af en stor fågelvän, pastor Ballamus, efter gjorda iakttagelser och beräkningar uppställda data tjena att väcka den tanköse landtmannen, som hittills likgiltigt betrakat förföljelserna mot fåglarne utan att lägga något hinder i vägen derför, och skall han sannolikt förvånas och förskräckas öfver sin ortsynthet samt kanske snart genom egna akttagelser kunna bekräfta och fullständiga lessa uppgifter. Baldamus har beräknat den ytta, som ett par gulhanar, den i Tyskland niosta inhemska fågelarten, kunna uträtta. Ivar och en af dessa småfåglar förtär efter oggranna kalkyler dagligen 1,200 till 1,900 nyrägg, eller i rund summa 1,000 på 12 timnar. 1,000 uppmjukade myrpuppor väga omring 1,; ort (6, gr.), och då gulhanarne sjelfa ej väga mera än I å 1 ort (4,3 å 5,0 gr), tära de således dagligen mera, än de väga. viknar man nu på hvar och en af dessa fågar dagligen 1, ort, (6,4 gr.) föda, så gör detta er år 5,8. skålp. (23 kilogr). Omkring 40,000. fjärilsägg eller nästan lika många små ladlöss, puppor eller dylika snyltgäster gå på tt skålpund, hvaraf följer att hvarje gulhane örmår på ett år utrota omkring 3,500,000 fjälsägg, bladlöss eller likartade insekter. De ppmjukade myröggen hålla likväl ungefär 50