Dagens Nyheter – 19 juli 1871, sida 2

a Men så kom Nanna en dag och lemnade honom ett bref. — 8Se här, hvad Paul haft med sig från prestgården, sade hon. Det var ett bref från divisionschefen, hvari denne mycket artigt bad Uffe uppgifva, huru länge han ämnade förblifva borta. — Ni ser så ledsen ut; det måtte väl ej vara några sorgliga underrättelser? — I morgon reser jag, svarade Uffe helt kort. — Ack, nej, inte så snart, ni kan ju . .. Nanna hejdade sig och såg förlägen ut. — Jag kan inte stanna här längre, sade Uffe. Redan nu borde jag vara i Fredericia. — Vill ni resa tidigt i morgon? frågade jägmästaren. — Ju förr, desto hellre, — Ja, förr än i morgon kan det väl ej komma i fråga att ni lemnar oss, men jag skall säga åt Paul att han har vagn och hästar i ordning så tidigt som möjligt — i fall ni nödvändigt skall fara. En viss nedslagenhet rådde hos dem alla. Robert ville lek: med Nanra, men hon visade honom tvärt ifiznv sig. Uffe skullo berätta något, men han tyckte att han ingenting mera hade att berätta, hun bad Nauna sjunga, men det befanns att hon icke heller hade någet mera att sjunga. Väl var det att hennes mor kunde hålla samtalet i gång, ty annars skulle de ha försjunkit i fullkomlig tystnad.