Dagens Nyheter – 19 juli 1871, sida 1

stå ännu och fira hvarje år den 12 juni årsdagen af det blodiga slaget vid Boyne är 1690, då en armå af 35.000 iman katolska irländare, fransmän och schweizare besegrades af en vida underlägsen styrka protestantiska irländare, engelsmän och holländare. Festen har år efter år föranledt ortoliga uppträden och förlust af menniskolif, ty den slutar sedvanligen med slagsmål mellan de olika bekännelsernas anhängare, och först innevarande år har den i Irland aflupit ovanligt lugnt. Under kriget mellan Frankrike och Tyskland, stodo orangisterna på Tysklands sida, ribandsföreningarne deremot vå Frankrikes. Då polischefen i Newyork erfor, att orangelogen derstädes hade beslutit. att dagen szulle högtidlighållas med en offentlig procession, skyndade han alt utfärda ett förbud deremot. emedan Han fruktade utbrott af oroligheter. Men detta förbud betraktades som ett inträng af polisen på befolkninens rättigheter, och guvernören i Newyork upphäfde det. Guvernören utfärdade på samma gång befallning.f att processionen, om den egde rum, skulle skyddas af polis och militär. . Klockan 2 e. m. uppställde sig processionen i 29:de gatan. Den bestod af blott 90 orangemän med fanor och musik. Redan på förmiddagen hade den stora massan af katolska irländare börjat antaga en hotande hållning och skocka sig i oöfverskådliga skaror i de gator och avenyer, förbi eller genom hvilka tåget enligt programmet skulle passera. Ordningsmakten hade fördenskull gifvit tolf regementen order att hålla sig färdiga. Treregementen och en betydlig polisstyrka skickades att eskortera processionen. I spetsen för densamma gick 84:de reg.; i ryggen skyddades den af 6:te och 9:de reg., och längs sidorna marscherade polis. När processionen uppnått 8:de avenyen, lossades ett skott mot densamma. I 27:de gatan smillde åter flera skott, men här lyckades det polisen att hastigt jaga ribands-hoparne på flykteu. I 27:de gatan öppnades åter gevärseld, beledsagad af stenkast, mot orangisterna, och nu uppstod en allvarsam strid mellan polisen och pöbeln, hvarunder processionen fortsatte sin väg till 24:de gatan, der den gjorde halt. Hitintills hade trupperna icke ingripit, men då åtskilliga skott riktades äfven mot dem, påskrufvade 84:de regementet -sina bajonetter och gaf, utan att ha fått order dertill, eld på tumultuanterna Officerarne skyndade fram och hindrade eldens fortsättning, men då krutröken skingrat sig, såg man många döde och sårade li: ga på gatorna. Harmsen öfver 84:de regementets uppförande, skyndade militärchefen general Varian att skicka det till eftertruppen och lät i stället 4:de regementet ställa sig i spetsen för processionen. Under tiden hade starka afdelnvingar polis angripit pöbeln och dref den tillbaka in på sidogatorna. TLäkare skyndade till och förbundo de sårade; de döde bortburos. Processionen fortsatte sin väg till Coopers Institution, utan att vidare bli antastad. Den amerikanska och tyska befolkningen helsade den med bravorop; de irländare, som påträffades beväpnade på gatorna häktades och fördes som en särskild fängtransport under polisens bevakning vid siaf processionen. Denna upplöste sig framför Coopers Istitution; deltagarne i densamma aftogo sina band och blandade sig i folkmassan. Dess fanor öfverlemnades i polisens vård. Trupperna förblefvo under vapen till natten, men inga vidare oordningar föreföllo, och följande dag var lugoet fullkomligt ostördt. Mer än trettio lik lågo om aftonen i Newyorks Morgue, för att igenkännas af anförvandter. De dödas antal beräknas till 60 och de sårades till 150, polisens och truppernas förluster inbegripna. 165 orostiftare äro häktad och skola ställas för domstol.