Dagens Nyheter – 19 juli 1871, sida 1

lyckades det Uffe att afskära återvägeon för henne, så att hon måste begifva sig in ibland blomsterrabatterna. Här sprang hon fram och tillbaka på de smala gångarne, tills Uffe ändtligen gjorde ett väldigt hopp öfver en levkojrabatt och tog henne i sina armar. — Nu fick jag er ändå, ropade han. — Det kan jag inte neka, svarade hon leende. — Nu ska vi leka danskar och tyskar, ropade en af gossarne; du och Nanna ska vara tyskar. — Skola vi vara tyskar? frågade Uffe. — Ja, ty ni äro de starkaste. Nu plocka vi ihop en mängd omogna äpplen och päron, som fallit ned från träden, och ge dem åt er. Sedan gömma vi oss bakom krusbärsbusken derborta, och ni bombardera oss. Men plötsligt störta vi fram och ta alla era äpplen ifrån er; det är slaget vid Fredericia. Äpplena plockades; Uffe och Nanna bombarderade krusbärsbusker, men så gjordes derifrån ett utfall med den påföljd att de måste springa och fingo sina egna äpplen i ryggen på sig — kinderna blossade, och hjertat klappade häftigt på en och hvar, hurraropen skallade, så att den stilla aftonluften darrade dervid, Uffe och Nanna förföljdes, de måste taga sin tillflykt till lusthuset, hvarest slutligen en ruta blef inslagen af de alltför ifriga förföljarne, och dermed tog leken en ända, ty nu skulle de dricka te. UFFE HJELMS OOH PALLR LÖVES BEDRIFTER fOQ4.