drig om era egna bedrifter, utan alltid blott om andras? — Jag tänker, att de andra till vedergällning härför tala om mig i stället, svarade Uffe med ett leende, För öfrigt må ni inte glömma, att i krig är lyckan mången gång större än förtjensten. — Ett sannt ordspråk är det ändå, att lyckan står de djerfvom bi, svarade Nanna. Hon satt derpå tyst och betraktade Uffes solbrända ansigte, med dess breda, öppna panna, som vittnade om mod och själsstyrka, tills Uffe plötsligen slog upp ögonen och såg på Henne — då slog hon ned sina ögon och rodnade. . -En stund derefter kommo de två gamla in, och man fann det vara på tiden att man började göra sig i ordning till kyrkogången. Jägmästaren ville säga till att vagnen skulle spännas för, men Nanna föreslog att de helize skulle gå. i — Men det har regnat dugtigt i natt, barn, invände jägmästaren. — Vägen är i det bästa skick, svarade Nanna, och den, lilla vätan skall solen snart ta bort! En half mil gå vi väl lätt, eller huru, mamma? . — Nåja, mina kampar ha yisst ingenting emot att fira sabbaten hemma, sade jägmästaren, ty i går sprungo de sina modiga tre mil, och i morgon skola de användas för sädens inkörande.