Dagens Nyheter – 17 juli 1871, sida 2

som gjorde ett djupt och oförgätligt intryck på Uffe. Då Nanna hade fyllt sin korg, sade hon: — 59e så der, nu behöfva vi inte flera blommor; låt oss nu gå in till mor och binda kransar. — Binder ni ofta kransar, för att lägga dem på Sigrids graf? — Hvar lördagsafton, så linge det finns blommor 1 trädgården. Och så tar jag kransen med mig, när vi gå till kyrkan på söndagsmorgonen. På Viggos graf kan jag ej lägga några blommor, men pappa säger, att det står en blomstrande törnrosbuske på det ställe, der han ligger begrafven. Inne i hvardagsrummet var ljus tändt; Nanna och hennes mor bundo blomsterkransen. Man kom att tala om Viggo och Sigrid, både gumman och Nanna hade små historier-att berätta om dem, hvilka alla i sin mån vittnade så om den enes som den andras milda och älskliga karakter. — Bägge två tyckte mycket om blommor, yttrade Nanna, och det var inte underligt, ty allt hvad de talade och verkade var likasom genomträngdt af en ljuf och herrlig blomstordoft. När aftonmåltiden anmäldes serverad och j jägmästaren kom in, måste Uffe redogöra för hvad han upplefvat under kriget, i synnerhet för slaget vid Fredericia. Han var vältaligare än vanligt, men han hade också en mycket tuck