Dagens Nyheter – 17 juli 1871, sida 2

sam åhörare-krets. Nanna lät handarbetet sjunka ned i knäet, så intresserade henne berättelsen; ofta förvånade hon Uffe genom sina kloka och förståndiga frågor. Hon påminde Uffe lifligt omsin döde broder Viggo; särdeles när Uffe talade om ett par roliga anekdoter, och då hon skrattade åt dem, tyckte han alldeles, att han åter hörde Viggos skratt. Klockan slog tio. Jägmästaren tog ned den gamla bibeln ifrån bokhyllan och läste högt följande dags evangelium: och epistel. Derefter bad han Fader vår. — Vi bruka gå mycket tidigt till sängs, sade han derpå vänd till Uffe, men som soldat är ri väl van vid att hålla till godo med hvilan hvilken tid på dygnet som helst, då tillfälle dertill erbjuder sig. — Ni skall ligga i Viggos kammare, sade frun; om ni följer mig, så skall jag lysa er ditupp. Uffe tog god natt och följde gumman. Han mindes väl den lilla vindskammaren sedan förra gången, — Ack ja! suckade frun, i det hon stillde ifrån sig ljuset och kastade en granskande bliek omkring sig i rummet, för att se, om allt var 1 ordning, såsom det skulle vara; om nu Viggo hade lefvat och kommit hit tillsammans med er, såsom han skref i sitt sista bref, och Sigrid äfven varit här!... Men en sädan glädje få vi inte begära förrän vi en gång samlas deruppe i himmelriket... Ja, nu