ER en gång här på jorden få se och vara tillsammans med dig, sedan du uträttat hvad du af försynen är kallad att uträtta. Fortfar nu blott att skrifva till din mor och icke till mig, likasom du hittills har gjort, ty det tycker jag mest om. Din mor och faster Malena helsa dig. Gud välsigne dig, min son! Din fader. Vid detta brefs genomlägning började underliga rörelser uppstå hos Uffe. Han fick lust att resa till Köpenhamn, och han brydde sig icke vidare om sina förra betänkligheter. Redan funderade han på att skaffa sig permission, då han fick ett nytt besök och en ny inbjudning att resa, med den påföljd att han ändrade sin plan. Det var Viggos fader, den gamle jägmästaren, som också kommit för att se stället der det märkliga slaget hade stått. Uffe måste följa honom öfverallt och noga beskrifva för honom, huru det tillgått under slaget. Jägmästaren var en vida mera upp: märksam åhörare än kapten Roslin varit, han ville ha underrättelse om, hvar de olika bataljonerna hade stått, och huru de framryckt samt huru skansarne varit belägna o. 8. v. — Ty jag skall säga er, yttrade jägmästaren till Uffe, att jag ännu beständigt tänker på min gosse, jag föreställer mig att han varit med, och när pi berättar tycker jag mig fe honom, huru han skulle ha ryckt fram och tagit skansarne, ty hade han lefvat, skulle