Dagens Nyheter – 14 juli 1871, sida 1

är sannt, men i morgon kunna tyskarne komma tio gånger så starka tillbaka, och då må hvarje dansk man veta hvar hans plats är. Nu har jag förvärfvat mig så mycken insigt i krigskonsten att jag kan börja bli till nytta, och då skulle jag resa härifrån? Tror ni, jag skulle kunna ha någon glädje af att ligga och Vaggas i en båt på Medelhafvet, betraktande på afstånd det rykande Vesuvius, eller af att vandra mellan Greklands praktfulla marmorpelare, om jag visste att kanonerna dundrade här hemma och att Dannnebrogen sväfvadei fara? Nej, här är jag, och här blir jag, och här vill jag strida under den gamla Dannebrogen, så länge Gud låter mig behålla lif och helsa. Uffe hade blifvit varm om hjertat, han brukade icke säga så många ord på en gång. Hans tal gjorde intryck på kapten Roslin, hvilken svarade: — Jag afundas er, Uffe, ty den som kan tänka och handla som ni måste vara en lycklig menniska. Men om min gamla kropp blir serverad som kanonmat åt tyskarne eller jag friskar upp den med Italiens drufsafter, det gör för fosterlandet hvarken från eHer till, och derför väljer jag också det sednare alterna. tivet. Kaptenen dröjde ännu en god stund hos Uffe och samspråkade med honom om hvarjehanda ämnen. Han hade synbarligen blifvit mycket upplifvad och såg åter ut som i fordna dagar. UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BENBIVTER 100.