Dagens Nyheter – 13 juli 1871, sida 1

— 313 — nu grinar du kanske icke längre... Hallå! hjelp mig öfver pålverket härl... Nu ha vi dem. .. hurra! Ett betydligt untal af soldaterna hade blott fått lindrigare sår eller. kontusioner.. Dem var det ett riktigt nöje att besöka, ty de voro upprymda. och: glada öfver segern och underhöllo hvarandra med. det muntraste skämt. När man hörde dem tala, kunde man tro att de varit med på ett trefligt dryckeskalas, icke i en mördande strid. Deras enda sorg var att doktorn lät så linge vänta på sig; de längtade efter att han skulle komma och göra dem friska igen, för att de så snart som möjligt måtte åter få ge tyskarne stryk, och deras första fråga till läkaren var iallmänhet denna: — När kunna vi komma med igen? Uffe gick från -säng till säng, än talade han vänliga och tröstande ord, än hörde han på de sårades: berättelser om huru det hade gått dem under slaget. Pre Hvem ligger derinne? frågade Uffe en er ktue0, i det han pekade på en liten ört: ; — En kapten vid sjette bataljonen lydde svaret: — Vid sjette? Hvad heter han? — Det är kapten Zimmerthal. Uffe öppnade dörren och trädde in. Der låg Zimmerthal — Uffe kände väl igen det lilla magra ansigtet med de fina mustascherna, han mindes tydligt den afton, då de råkades UVER HJELMS OOH PALLE LÖVRS BEPBIVTER fbf