Dagens Nyheter – 12 juli 1871, sida 1

Uffe mottager åtsklillga besök. Det var en jublets och glädjons dag, som upprann. De skäggiga krigarne omfamnade hvarandra och sjöngo och skrattade, förtjusta öfver att sjelfva befinna sig bland de lefvandes antal och att derjemte veta att fiendens öfvermakt var till on god del krossad. Så gingo de ut arm i arm, för att se på de eröfrade skansarne, de mätte grafvarnes djup och pålarnes höjd, och sedan försökte de att hoppa eller klättra öfver dem, men det gick icke bra; de hade mycket svårt för att begripa detta, ty under natten, då kulorna och bomberna grasserade ibland dem, hade de ögonblickligt kommit öfver dessa hinder, och nu, då ingen fara hotade, och det var ljusa dagen, nu hade de så svårt för att intränga i ekansarne. Vidare gingo de för att helså på de tagna kanonerna, de sparkade till dem och grälade på dem: — Ni lömska bofvar, som så länge ha pinat och plågat oss — men nu är det slut med det nöjet för er. Snart blefvo de emellertid försomligt stämda och förläto kanonerna, klappande dem och sägande: — Kanske. ni vilja uppföra er bättre i framtiden, ty nu skola ni lära er tala danska riktigt. Ja, der var jubel och lifligt samspråk, öfverallt hörde man grupper af soldater sorla och