ende hr Leufstedt fällts af en annan tidning. Ett Stocekholms-origiaal. En korrespondent omtalar i bref till Kisa Weckoblad följande anekdot: På tal om sommarnöjen vill jag berätta en historia, som är rolig nog, om gamla fröken F. Gumman ansågs vara förmögen och följde alltid med sin tid, hade en liten våning på liamngatan, och for med sin gamla kammarjungfru regelbundet. från Stockholm i medio af Juni hvarje år, ibland för att besöka slägtingar, ibland för att bada, ibland utrikes, Jag var ofta bjuden på hennes små sup6er och anförtroddes åtskilliga uppdrag såsom varande slägting, men anförtroddes ej hvad jag nu efter hennes död och begrafning vet. — Gumman reste alärig bort. Hon tog endast emot sina afskedsvisiter, lät krita sina fönster och lefde sedan fullkomligt isolerad i frivillig fångenskap, ej ens hennes gamla kammarjungfru fick visa sig ute, om ej på sena Gvällarne. ln tystlåten hjelphustru köpte ibland hem det nödvändigaste, men eljest var kaffe och thå hufvudsaken och middagslurarne gånska grundliga, såväl som tidningsläsandet, — I medio af sept. tvättades kritan åter bort och på 3 månaders besparingar lefdes sedan komfortabelt igen. Alla arfvingarne i hoppet fjäsade gumman, sände henne spektakelbiljetter, hyrvagnar, bjudningar, goda viner, böcker och broderade saker i oändlighet. Jag var sjelf till hälften säker att få mig ett litet minne af min söta tant. Jag fick det också och var enda arfvingen! Till hvad? — Hon hade skrifvit åt mig ett recept; Konsten att lefva efter sitt stånd och icke efter sina tillgångar. All hennes lilla förmögenhet var förstörd, lösegendomen förskrifven till en långifvare, och hon dog lagom för att ej qväfvas af tanken på verkliga förhållandets yppande. Mae Hakon som tentercensor, Direktören för Folies dramatiques kom häromdagen till Mac Mahon och bad om tillåtelse att få spela ett annat stycke än Canard å trois becs. Det var visserligen ett utmärkt stycke, men oupphörligt kunde det dock icke draga hus. Nå ja, svarade marskalken, hvad vill ni spela för ett stycke? — Jo, jag tror, att! den gamla ceil creve nog skulle gå, om jag finge äterupptaga den. Mac Mahon kände icko denna pjes, men gaf dock tillåtelse till dess uppförande, hvarefter direktören under många bugningar aflägsnade sig. — Det torde erinras, att Öeil creve betyder det utslagna ögat, och att den franska republikens exdiktator hade ett oeil crevg, — Plötsligt springer Mac Mahbon upp och skyndar efter direktören. Halloi, ropar han, det der styoket, som ni talte om, har väl ingenting att göra med Gambetta? Kristlig företagsamhet, Amerikavaren går i mycket längre än svensken. Så ock i kristlighet och i näringsförstånd. Medan i Sverige på sin höjd en afskedad inspektor annonserar sig såsom .kristligt sinnad och på den vägen söker en kristlig husbonde, begär afsigkomlingen i Amerika sitt dagliga bröd exempelvis på följande sätt: Board (rum och mat) önskas i en privat familj af en ung man från landet, hvars kristliga exempel, under hans vandring genom lifvot, erbjudes såsom ersättning för födan, Adress 0. s. v.x Annonsen är öfversatt ur Chicago Tribune. Huru afundsvärd är ieke den familj, i hvars kretg denne rikt begåfvade unge man kommer att utså dat öfrermått af kristliga dygder, hvarmed han tror sig vara välsignad. Huru många af våra svenska familj-täder och mödrar skulle icke skatta sig lyckliga att tå herbergera en så exemplarisk person och förse hoxuom med lekamlig spis, detta under hopp att han ej skulle underlåta att någon gång, då trakteringen gåfves honom imsr än vanligt rundlig, lemna något af andlig spis i utbyte. Ty utan tvifvel kan och vill han bereda-och utdela andlig spis, HRättfärdig är han säkerligen, åtminstone egenräftfirdig, mer än mången. K