Dagens Nyheter – 10 juli 1871, sida 2

— Mv a tecknen på hafvet och himmelen, han såg på molnens former och frågade de gamla flskrarne, om, de icke trodde att stormen snart skulle upphöra. Hvarje timme som förgick obegagnad kunde medföra oberäknelig skada. Först den följande dagen började stormen aftaga, och trupperna kunde embarkera. Kattegat var i vildt uppror, och stormen begynte åter gpela upp sin hemska musik, manande till ännu ystrare dans de oroliga böljorna, hvilka härvid vältade skeppen fram och åter. Men Uffe sjöng och smålog, ty nu gick det ändtligen framåt mot söder, och snart skulle slaget stå. Frampå aftonen efter solens nedgång ankommo do till Bogense.! Under do första dagarne hade Uffe full syssolsättning med att ordna trupperna, sammanföra trossen och vidtaga alla nödiga förberedelser i och för margchen till Strib, hvarifrån de skulle föras öfver till Fredericia. Han saknade mycket general Rye, ty på sista tiden hade han ständigt arbetat tillsammans med honom. Obeskrifligt stor var derför hans glädje, då han en afton kom springande — ty han hade mycket brådtom — utefter stora gatan i Bogense och plötsligt befann sig ansigte mot ansigte med Rye. — Ni här, herr general? utbrast Uffe. — Ni tycker helt säkert att jag är en temligen vankelmodig man, svarade, Rye med ett leende, eftersom ni finner att jag ej kunnat hålla min föresats att stanna derborta. Men.