Dagens Nyheter – 8 juli 1871, sida 1

VR Uffe mindes Viggos ord, att ännu i yttersta ändan af Skagen var det tillfälle för danske män att återuppföra Dannevirke. Ja, måtte det bara bli ett ordentligt slag utaf, vore det än ytterst på Skagen, ett slag, som kunde göra det möjligt för Danmark att åter andas fritt, ett slag, som kunde resa ett nytt torn på Dannevirke! . Det andra tornet reses på Dannevirke. Olaf Rye hade nu sitt högqvarter på Balskovgaard norr om Aarhuus. En morgonstund gick han med Uffe i parken, han var ovanligt liflig och upprymd. — Jag afundas er ert goda humör, herr general, sade Uffe; jag känner mig snarare frestad att gå i säck och asko, sörjande öfver vår ömklighet. — Kanske skulle jag kunna meddela er något af mitt glada lynne, svarade Rye; han såg en stund leende på Uffe och hviskade derefter: — Det är något i görningen. Uffe såg öfverraskad på honom. — Ber ni, det hjolpte, sade Rye, se, huru ert ansigte strålar som vårsolen. Det är en stor hemlighet, och för närvarande finns här ingen annan än jag som vet närmare besked om saken. Men ni har varit min högra hand under hela återtåget, och derför vill jag icke