Dagens Nyheter – 7 juli 1871, sida 2

både menniskor och hästar svårt medtagna af alla de vedermödor de måste utstå. Det goda humöret var borta, de skämtsamma witzarne hörde man icke mera, under tystond uppfyllde hvar och en sin pligt. Och emellertiv tvungos de ideligen att retirera, nästan hvarje fäktning slutade med att förposterna måste dragas ett stycke tillbaka. Påskveckan kom, och under den förgick verkligen den ena dagen efter den andra i allt lugn. Men så fick man på lördagen mottaga underrättelsen om den olyckliga Eckernförde-affären. Det såg ut som om lyckan helt och hållet öfvergifvit de danska vapnen. Uffe var händelsevis på hotellet i Sönderborg, då underrättelsen kom. Alla trängdes om hvarandra, för att få närmare reda på saken, både officerare och soldater, civila personer och militärer. En gammal matros kom inrusande, han hade tagit sig litet för mycket till bästa och ropade med ljudlig stämma: — Hvad är det för röfvarhistorier, ni här vilja slå i hederligt folk? — Tyskarne ha tagit vårt bästa linieskepp, svarade en soldat. — Nu står du, fn ta mig, och ljuger, din landkrabba, och derför skall du ha smörj. — Vänta litet, så får du sjelf läsa det, sade soldaten och räckte tidningen åt matrosen. Denne tog bladet och stafvade med möda ihop orden; han tycktes bli nykter igen under läsningen. Då han omsider slutat, lade