Dagens Nyheter – 7 juli 1871, sida 2

han tidningen på bordet, aftorkade ögonen med yttersidan af sin barkade näfve och gick bort, utan att säga ett enda ord vidare. Då Uffe sedan sammanträffade med Björn, sade denne: — Det är lagom åt er, ty det har ju ej varit någon måtta med ert skryt öfver era fartyg och er sjömakt. Ni danskar äro ett fåfängt och inbilskt folk, och om Vår herre icke ideligen håller karbasen öfver ryggen på er, så finns ingen gräns för er högfärd. — Kan du tala så i detta ögonblick, svarade Uffe, så har du intet hjerta för Danmarks nöd. Björn teg ett ögonblick och sade derpå. — Hvad jag har sagt är fullkomligt sannt, och hvad det beträffar att ha hjerta för Danmarksnöd, så menar jag att den som nu snart i ett år slitit ondt och satt lifvet på spel för Danmarks skull, han måste väl också böra anses ha hjerta för Danmarks nöd. Straxt derefter tillade han i en mildare ton: — Jag skulle hellre vilja höra att två norska linieskepp gått till botten i Nordsjön med man och allt, än jag ville höra en sådan nyhet, som den hvilken nyss meddelades mig. Följande dag var det påskdagen. Hären hade intagit en förmånlig position på Dybbölberget. I flera timmar stode soldaterna uppställda, en kall vind blåste, de stampade med fötterna och andades i händerna för att hålla sig varma. Uffe hade tid nog till att tänka