; att han kunde förfoga öfver en så oerhörd makt, men Summerfield svarade derpå med att hänvisa till Skriftens ord, till Humboldts Kosmos och till berömda astrologers verk, af hvilka framgick, att det icke endast var möjligt, att hela himlakroppar kunde förtäras af eld, utan alt sådant också flera gånger hade egt rum. Derpå räckte han Parker en liten flaska, bad honom öppna den och undersöka dess innehåll. Parker förklarar, att i flaskan fanns något kalium (potassium) och han fortsätter sedan sin berättelse: Ni känner naturligtvis detta ämnes förnämsta egenskaper? sade Summerfield. Det antändes genast vid beröring med vatten. I denna lilla kaliamkula har jag inlagt ett piller, som jag sjelf har beredt och hvars verkningar jag sjelf uppfunnit. I samma ögonblick, det är befriadt från sitt kalium-omhölje, börjar det i sina beståndsdelar upplösa det tlvidum, på hvilket det fiyter. Kaliumet antänder genast det frigjorda syret och antändningen af vårt oerhörda klot har börjat. Ja välf, sade jag, börjat, om ni vill begagna detta uttryck, men ert lilla piller fördunstar eller sjunker snart, eller smälter det i det omgifvande vattnet, och er antändning slutar just der den börjat. Men, invände han häftigt, grundbeståndsdelarne i denna lilla flaska återbilda sig af sig sjelfva; de ega pånyttfödande krafter, och då dessa engång börjat verka, måste do fortsätta att verka med oemotståndlig makt, till dess hela jordens vattenmassa är försvunnen. I det jag reste mig från min stol, gick jag till lavoaren, som stod i ett hörn af rummet, och under det jag fyllde tvättfatet med vatten, vände jag mig till Summerfield och sade: Ord äro tomma, teorier ohållbara — men fakta stå fast. Jag tager er på orden, sade han och tog vattenfatet och hällde ur nio tiondelar af vattnet. Utan att säga ett ord, släppte han derpå det med kalium öfverdragna pillret deri. Kaliumet dansade fräsande, bubblande och hvisslands rundt omkring fatets sidor, såsom det brukar göra, och tycktes just hålla på att slockna, då till min högsta förvåning oeh fasa plötsligt inträffade en explosion, och en s80kund derefter flammade vattnet upp i en spöklikt glödande eldpelare, som sträckto sig upp till rummets halfva höjd. För Guds skull! ropade jag, släck dessa lågor, annars antändes hela huset! Hade jag kastat pillret i fatet, och det hade varit så mycket vatten deri som ni slog dit, skulle huset verkligen ha brunnit upp, tillade han. Lägre och lägre sjörko de blossande lågorta,; blekare och blekare blef deras skim mer, till dess elden slutligen alldeles slocknade och jag störtade fram för att se verkniogarne af förbränningen. I fatet fanns ieko en droppe: vatten. Öfverimåttah förvånsd öf ver hvad jag hade sett och nästan från mina sinnen af förskräckelse, närmade jag mig Summerfield och frågade honom darrande: Hvem känner denna förfärliga hemlighet ? — SJag ensam är i besittning af densamma, svarade han. Men säg mig nu uppriktigt: är den icke värd sina pengar? Det är alldeles öfverflödigt att berätta de enskilda omständigheter, som stå i förening med underhandlingen med honom. Jag skall inskränka mig till-att lemna en ufversigt öfver resultatet af värt samtäl. Eftor att till flllo ha öfvertygat mig om, att Summerfield i sin hand höll hela verldoos och dess millioner lefvande varelsers öde och sedan jag gönom experiment öfvertygat mig om att hafsvatten kunde uppgå i lågor med samma lätthet som sötvatten,. ansåg jag det vara min pligt att vända mig till någon af de ledande männen i San Francisco och fästa deras uppmärksamhet på. Summerfieldsinärkvärdiga och ödesdigra upptäckt. En ioflytelserik: bankir, on biskop; en komist, två professorer vid universitet, en läkare, en jurist och två protestantiska prestmän inbjödos af. mig ett bevittna ett försök i större skala. Detta företogs på en liten insjö, nära hafsstranden, men af höga berg skild derifrån. Sjön låg endast omkring 10 engelska mil från San Franbisco. Hvarje dfoppe vatten i sjön var icom 15 minuters förlopp uppbrunnen. Vi gjorde sedan allt hvad vi kunde för att Ingna Summerfield och för att förmå honom att låta sig nöja med en mindre summa, så att det skulle vara någon. möjlighet för oss att anskaffa densamma. Våra bemödanden voro förgäfves, och han blef allt mer och mer pockande i sin fordran, ä Dem komit6; som jag hado bildat, Började nu sitt arbete blaud San Franciscos mest välmående. borgare, och genom att vädja till någras rädslaoch andras sympati lyckades vi-anskaffa hälften: af den äskado summan. En del porsöhår grepos af en formlig skräek, och under det att tidningarno diskuterade om en förmo dad penningkris, visste vi invigde bust hvad det var för ett öde, som hängde öfver allt och alla. Förgäfves försökto vi att anskaffa hela summan. Dagen inuån den af Sunitnerfield be: setämda tiden var förliden, kallades han att inställa sig Nos körmit6n: Vi besvuro honom att låta sig nöja med hvad vi redan sågo oss i stånd att: erbjuda: honom; men han vidblef hårdnackadt sitt påstående. Omsider föreslogs att vi skulle insamla den andra hälften i NEwyork, och Summerfield medgaf slutligen, ehuru högst ..ogerna, att: jag skulle följa hohom till nämda städ, för att vädja till: der varande kapitalister, till vetenskapsminnen och de andliga ishufvudstaden. Då summan :var sattläd, skulle Summerfield få den; mot det han förband sig att aldrig för någon yppa sin förfä