lande till Summerfield och dennes tragiska slut. Hans bekännelse fyller en hel, tätt tryckt sida i Daily Union och vi skola här lemna ett utdrag ur densamma, , Parker skildrar Summerfield såsom en af vår tids skickligaste kemister och såsom en mån, hvilken derjemte besatt ovanliga kunskaper i matematik och astrologi och i allmänhet hade en ovanlig belisenhet. Parker hade första gången träffat Sammerfield i Texas, för omkring 20 år sedan, — Vi skola nu öfversätta Parkers berättelse; han skrifver: En dag mot slutet af september månad förra året knackade en gammal man på dörren till mitt kontor, och dä jag ropade stigin!, gick han fram till mig och nämde mig vid namn, Då han märkto att jag icke straxt kände igen honom, presenterade han sig såsom Gregory Summerfield. Efter att ha bjudit honom en stol, betraktade jag honom noga och igenkände nu saräime man, som jag för 22 år sedan hade träffat. Han hade nu mycket förändrat sig, men bibehöll ännu samma intagande, snillrika öfverlägsenhet i sin konversation som han alltid haft, och jag bad honom vara välkommen till Kalifornien, i det jag ansåg honom vara en utmärkt aqvisition för vårt land. Det dröjde icke länge innan han utbad sig ett fullkomligt enskildt samtal. Man följde mig in i mitt innersta rum, stängde noga dörren efter sig och vred om nyckeln i låset. Vi hade knappt tagit plats, förrän han frågade mig, om jag i tidningarne nyligen lagt märke till någon notis om en uppfinning, som gick ut på att upplöså vatten i sådana beståndsdelar, att man kunde bränna det. Jag svarade honom, att jag icke hade läst derom sedan Agassiz och professor Henrys experiment offentliggjordes, och tillade, att omkostnaderna för att på detta sätt behandla vatten, enligt mitt förmenande, voro så stora, att uppfinningen icke kunde blifva praktiskt användbar. I få ord underrättade han mig derefter of, att han hade gjort den upptäckten att förfaringssättet var mycket enkelt och kostnaderna försvinnande små. Antagande att afsigten med hans begök var att vidtaga nödiga mått och steg för att få patent på sin uppfinning; lyckönskade jag honom till hans upptäckt och stod just i begrepp att närmare utveckla allt det goda, som dermed kunde vinnas, då han häftigt oeh något oartigt afbröt mig, bad mig tiga så länge och höra på hvad. han. hade. att sägas Han började sitt tål med några allmänna anmärkningar om det olika sätt, på hvilket lyckan delade sina håfvor mellan oss mdenniskor, och nämde sig sjelf såsom ett xömpel på, huruledes vissa personor borde stå på den högsta i stället för på don lägstå pinnen i lyckans stege. Men, utbröt han derpå och sprang häftigt upp, nu har jag ett medel i min hand till att antiogen höja mig till lyckans tinnar eller i motsatt fall till att öfverväldiga menskligheten med oberäkneligt ondt. Jag betraktade honom skarpt och jag tyekte mig i hans öga sö en skymt af vanvett, men jag förblef icke desto mindre lugut sittande och afvaktade hvad han vidare kuiide ha att säga. Mitt utssende måtte emellertid ha förrådt min tanke, ehuru jag sökte dölja den, ty han svarade straxt: Nej, ni misstar er, jag är hvarken druckei eller tokig! Allt hvad jag säger tär dot djupaste allvar, och jag är full komligt beredd på att genom de tydligaste experiment bevisa sauningon af mina ord. Nu först märkte jag, att han i sin hand bar en liten nattsäck; Han sdtte don-på bordet; öppnade den och framtog två eller tre små böcker, ett par notisböcker och en liten fyrkantig, hermetiskt. sluten glasflaska mod vid hals och öppning. Jag följde moga alla hans rörelser. Då han hade ofdnat böckerna och satt flaskan på en i ögonen fallande plats, ryckte han:sin stol nära intill min och sade i hviskando ton: Jag begär e million dollars för denna flaskas innehåll, och inom en månads. tidmåste ni i San Francisco skaffa denna surfitha, annars skola jordens invånare blifva vittne till scener, som icke en gång den djerfvaste fantasi skulle kunna upptänka. Hans tor, hela hans uppförandd och den löjliga fordran framkallade ett svagt leendo på mitt ansigto; jag såg, att-han märkte detta; men han lät det passera. Jag var fullkomligt öfvertygad om att jag hade en vansinnig framför mig; och jag beredde mig på att rätta mitt uppförande derefter. Men jag märkte på sammy gårig, ätt dentia besynnerliga man kunde läsa mina innersta tankar, ja, att han liksom. .uppfångade, dem; innan. de -antogo form, oo vå Kadskö it vill vara så artig, herr Summerficld, sade jag, att litet närmare förklara mig anledningen till er nysg ättalade fordran och beskaffenheten af er upptäckt? . Det är just derför jag korömit hit, svarade han. Jag gör anspråk på att ha upp: täckt den hemlighet, genom hvilken man skiljer de gasarter, af hvilka vatten är samman satt, och detta sker genom blotta beröringen-k af den af mig uppfunna substabsen. Ni-vill säga, inföll jag, att fi ser er i stånd att låta vattnet uppbränna sig, sjelf?. tHvarken mer eller mindre, svarade han; och jag skall göra ett förfärligt bruk af min hemlighet, om min begäran icke uppfylles.. Antag nu, att jag Hällde innehållet af denna flaska i Stilla occanen, hvad skulle följden blifva? Vågar ni. ett ögonblick tänka derpå? Jag påstår ieke, att hela oceanens. yta genast skulle stå i brand, nej, mån från en cirkels medelpunkt, som skulle bildas af denna lilla flaska, skulle snart utskjuta radier af lågor framåt, oupphörligt framåt, till dess den britnande ytan i oerhörda eldvågor frame xulla. mot de: aflägbilaste stränder, Ti -