Dagens Nyheter – 5 juli 1871, sida 1

Klockan 8 e. m. Ack! det är, tyvärr, sanot. Jag träffade kaptenen badande i tårar. Stackars karl, jag tyckte riktigt synd om honom. Han omtalade för mig, att Inez varit på bal i går afton, att hon hade dansat mycket ifrigt, men plötsligen blifvit angripen af ett häftigt illamående och måst föras hem. Genast skickades bud efter läkaren, men innan han kom var hon död. Läkaren vet icke riktigt, hvilken åkomma det var, men han uttryckte den förmodan att hon en längre tid varit behäftad med en hemlig hjertsjukdom, som nu helt hastigt kommit till utbrott och gjort slut på hennes lif. Men nog vet jag för min del hvad jag skall tro om den hjertsjukdomen. Kaptenen förde mig in tillliket. Hvad hon var skön ännu efter döden! De rika, mörka lockarne nedföllo på båda sidor om det bleka marmoransigtet, Hon såg ut som en sofvande engel. Kaptenen knäböjde invid sängen och kysste hennes hand, under det att tårarne strömmade ur ögonen på honom. Trots alla hans lögnhistorier, måste jag hysa den innerligaste medömkan för honom, ty depna gång var det sanning. Ja, det är grufligt sorgligt. Skrif då en gång till mig, Uffe, och låt mig höra hvad du tänker om allt detta, och för öfrigt hvad du