Dagens Nyheter – 5 juli 1871, sida 1

efter valen den 2 juli skall bli ajournerad på fre månader. Intet kunde vara mera gynnsamt för det nuvarande tillståndetst fortvaro än detta ärrangement. En majoritet, som kritiserar i stället för att hjelpa till att regera, som vägrar åtaga sig ansvaret för förvaltningen och deremet lägger hinder i vägen för handlingsfriheten hos dem, som tagit på sig detta ansvar, kan möjligtvis bättre användas med landtliga sysselsättningar än med att hvar dag hålla sammanträden i Versailles. Om nationalförsamlingen skall före ajourneringen samtycka till att för en tid af tre år uppdraga den exekutiva makten åt Thiers, är en fråga, som icke så lätt låter sig besvaras. Angående den stora revyen å Longchamps vid Paris den 29 juni skrifyer en korrespondent derifrån till SVIndep. belget: Revyen, redan tvenne gånger bebådad och kontramanderad, har i dag egt rum. En ofantlig menniskomassa hade begifvit sig ut till kapplöpningsfältet, för att se de 120,000 man defiera, hvilka öfverlefvat våra olyckor. Då Thiers anländt kl. ?42, kunde revyen börja. Truppernas hållning var utmärkt. Den visade, att armån slutligen uppfattat vigten af en hållning, som öfverensstämde med disciplinens och värdighetens sunda traditioner, utan hvilka modet blir onyttigt. Ingenting af denna preetorianska vårdslöshet, vid hvilken. den kejserliga armån vant oss. FEj ett rop inom lederna. Trupperna defilerade i tysthet, under det att officerarne enkelt saluterade med värjan. Hr Thiers strålade af glädje. Han log med detta fina, öppna leende, som kanske är något borgerligt, men så fängslande, att man bovilkorligen får intryck deraf. Omgifven af alla regeringens medlemmar, följde han med en lorgnett armåns rörelser. Det var en vacker anblick att se dessa 120;,000 man, i går till största delen modlösa, desorganiserade fångar, i dag, sedan de återvunnit friheten, litande på framtiden och medvetande af sin tapperhet. Hr Thiers har rätt att vara stolt öfver sitt verk. Marskalk Mac Mahon öppnade marschen, följd af sin stab, och tog derefter plats midt emot hr Thiers läktare. Gendarmerna och stadssergeanterna öpp nade defileringen. Derpå kommo 1:stå; 2:dra, 4:de och 3:dje armåkårerna och reservarmåkåren. Åskådarne voro liflligt stämda. De enda rop man hörde voro: SLefve Frankrike! och Lefve armån!4 Sittande på läktarne till höger om Thiers, följde äfven nationalförsamlingens medlemmar med lifligt intresse våra soldaters rörelser. Kortligen, allt gick förträffligt. De orleanska pringarne voro inkognito tillstädes vid revyen. Efter dennas slut gaf Thiers en lysande middag, vid hvilken äfven grefven af Paris var gäst. Alla armåns generaler och öfverstar voro dertill inbjudna. Man har nu i en korrespondens några uppgifter om de nyligen i Versailles häktade fängarne: De Reycre, som först var mycket pratsam, är nu alldeles stum. Han tror sig redan hafva sagt för mycket. Rochefort är fortfarande sjuk, dock bättras hans helsa fortfarande. Febern fortfar emellertid. Vermesch (redaktör i Pere Duchdsne4) diktar vers och tror att han skall deporteras för fyra år. Paschal Grousset säger, att han ej gör sig några illusioner; TREATED RS SMED REA INNE SN TA TITANS BN IT LIÄRDSEDD ST SER