SS MU VR jag väl hunnit utsträcka handen, skulle jag ha haft en tös hängande på hvart finger. Hade jag velat, skulle jag ha kunnat göra mer än ett lysande parti, men jag vet alltför väl att den som vill egna sitt lif åt statens tjenst, han får icke låta sig bindas med slika jordiska band, han får icko förnöta de dyrbara ungdomsåren med lättsinniga kärleksäfventyr. Och brådtom har jag, min vän, mycket brådtom, så att jag stundom knappast vet, huru jag kan hinna med allt som jag gör. Jag har för det första återtagit min estetisktkritiska verksamhet i Morgenröden4, Klemmesen har härvid gifvit mig åtskilliga goda lärdomar. Så har jag på hans inrådan börjat studera Sören Kirkegaard, icko så mycket för innehållets som för formens skull. Du har ingen id6 om hvilken verkan det gör, när jag lägger en och annan filosofisk klimp i soppan och här och der nämner ctt ord om existensens kategori, om den transcendentala immanenson, om subjektivitetens passion, om den ethiska tyngdpunkten eller något annat af samma surdeg, som i grund och botten är tomma fraser, men ju mindre folk begriper deraf, desto mera tycka de om det, ty det anses ju för ett stort bevis på djupsinnighet att med intresse läsa saker som man icke förstår. Någonting annat, som Klemmesen lärt mig, är att städse gå mot strömmen. När publiken har helsat ett nytt stycke med bifallsyttringar, så framträder jag följande dag i