ESR RA ET RE TE CET STR Se ning blef han mottagen af en poliskommissarie, som öfvertalade honom att för det närvarande välja sin vistelseort annorstädes än i Frankrike, hvilket föranledde prinsen att återvända till England. Pater Hyacinthe har i ett längre bref till Journal des Debatst besvurit sina landsmän att icke understödja biskoparnes blodtörstiga petitioner om återställandet af påfvens verldsliga makt och framkallandet af ett krig med Italien. Han påstår i denna värdigt hållna skrifvelse att i Rom icke blott alla förståndiga lekmän, utan äfven upplysta prester (de senare naturligtvis blott i det största förtroende) uttalat den åsigten att roten och upphofvet till kyrkans alla olyckor just är den verldsliga makten, hvilken man söker framställa som ett oundgängligt vilkor för densammas oafhängighet och välgång. Om Italien också handlat opassande, då det genast efter Frankrikes olycka besatte Rom, så måste Frankrike dock betänka, säges i slutet af brefvet, att Italiens enhet är Frankrikes verk; till och med om detta verk är ett verk af Napoleonerna, så bör man dock icke förkasta det berömliga deri. En brefskrifvare från Paris till SKölnische Zeitung berättar, att de orleanska prinsarne tyckas ha för afsigt att uppträda liksom under Ludvig Filips tid; sålunda har hertigen af Chartres ofta varit i Jockeyklubben, hvaraf han är medlem. — Pierre Bonaparte, Victor Noirs mördare, vistas i Paris; det säges, att han har blifvit tio år äldre under sista året. Enligt samma brefskrifvare har Ollivier förklarat sig för republiken, och orsaken till, att han icke längre hyllar kejsardömet, hvars konstitutionela minister han var, uppgifves vara den, att Rouher, Ccesarismenst minister, nu mer än någonsin har f. d. kejsarens förtroende. — Från andra håll säges dock, att Ollivier vill hålla sig aflägsnad från det offentliga lifvet och att han såsom bevekelsegrund för sin tillbakadragenhet angifver, att han för Frankrikes skull vill tiga och låta tiden utvisa, att han icko har någon del i landets olyckor (?) Det stora triumftåget i Berlin har — om : än i mindre skala — efterapats i de mindre, tyska staternas hufvudstäder. Den 22 juni höll sålunda den hessiska divisionen sitt intåg i Darmstadt och mottogs af befolkningen med stor hänförelse, så att man nästan skulle kunna tro, att hessarne vore mycket belåtna med det Nordtyska förbundet, om man icke fäste afseende vid hur liten betydelse man får tillägga en för ögonblicket Siyftad4 stämning, och icke visste, att det — med undantag af en kort period år 1815 — är första gången hessarne ha stridt sida vid sida. med preussarne, sedan Napoleon den 1l:ste gjorde landtgrefven af Hessen till storhertig. Hela den storhertigliga familjen visade sig i vagn för de på paradplatsen uppställda trupperna, tillsammans omkring 16,000 man, och straxt derefter började intåget genom de festligt smyckade gatorna. Trots ett hällande regn hade närmare 20,000 personer samlat sig. I Allgemeine Militairische Zeitung4 gäges, att tyskarne äro betänkta på att värja sig mot ett nytt anfall från fransk sida genom att göra Strasbourg till en vapenplats af första ordningen, genom att förbättra flertalet af de mindre fästningar, som tillhöra