Bref från Palle Löve till Uffe. Köpenhamn den 24mars 1849. Nå, gamle Uffe, huru står det till med dig? Jag tror att snart ett helt år förgått sedan jag såg dig eller hörde något ifrån dig. Detta förundrar mig emellertid icke, då jag ju väl vet att du tillhör dem som hvarken tala eller skrifva mycket. Likväl synes det mig underligt, om vi två, som en gång ingått fostbrödralag med hvarandra (du har väl icke glömt att vi som gossar blandade vårt blod tillsammans?) och sedan ha delat både ljuft och ledt, om vi två skullo vara såsom döda för hvarandra. Men jag inser nog att, om jag vill få en rad ifrån dig, måste jag sjelf först tillskrifva dig. Jag har så mycket större skäl härtill som jag åtagit mig att framföra en helsning till dig från en ung dam, och mitt ridderliga sinne tillåter mig icko att svika dylika kavaljerspligter, huru mycket än min tid är upptagen med att verka för statens välfärd. Jag upptäcker emellertid till min förskräckelse, att denna helsning redan blifvit åtta dagar gammal, men jag är så sysselsatt med arbeten af olika slag att tiden går med sjumila-stöflar för mig och jag märker knappt huru hastigt den löper. Du må då veta, att jag en afton i förra veckan aflade ett besök hos kapten Roslin. Jag har verkligen icke helsat på honom sedan den qväll, då vi två gingo dit tillsammans