— ät öfvade, de rörde sig alla som en man, och derigenom ökades deras styrka betydligt. Uffe bevistade gerna excercisen och fordrade då att den största stränghet och noggrannhet dervid skulle iakttagas. En eller två gånger hade han gifvit några försumliga soldater en så skarp tillrättavisning, att vederbörande sedan hade svårt för att glömma densamma. Vår kapten talar icke mycket, brukade derför folket säga om honom, men så har man också desto längre godt af hvad han yttrar. Soldaterna hyste stor tillgifvenhet för och ett blindt förtroende till Uffe. Genom en enda vredgad blick kunde han få dem till att göra, hvad andra ej fingo dem till oaktadt långa setraffpredikningar. Men de visste också att de hade en trofast vän i Uffe, som vid hvarje tillfälle skulle stå på deras bästa. Det var en djup, innerlig sympati mellan Uffe och hans soldater, de förstodo honom, till och med när han icke talade till dem. Uffe var ofta närvarande vid deras lekar, som vanligen -hade en barnslig karakter; det var eget nog att so de långa skäggiga karlarne, som kort förut rasat vildt med bajonetten och kolfyen, nu leka blindbock eller hök och dufva med samma ifver, som en hop skolpojkar. Nästan aldrig förekommo några slagsmål eller trätor, hvarje oenighet, som uppstod, blef hastigt bilagd af kamraterna. Det var vackert att se så många väpnade män UFPE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 9f