Dagens Nyheter – 3 juli 1871, sida 2

ej heller längre rycka ut i den tiliga morgonstunden, för att korsa klingorna under festlig musik. När Uffe gick med sina långa ridstöflar, som nådde öfver knäna, och vadade i den djupa snön, himlen hvälfde sig tjock och grå öfver honom, endast kråkan lät höra sitt hesa skri, för öfrigt var allt tyst — då tänkte han ofta på att nu låg han likasom björnen i ide, ja, han gjorde bilden ännu fullständigare och tänkte på att han likasom björnen sög på ramarne, det vill säga på de rika minnena och erfarenheterna från sommaren, ty med dessa var det han nu närde sitt andliga lif. Och det var nog att tänka på; mången lång vinterafton förflöt under frodligt samspråk om den eller den fäktningen, som man deltagit uti, och hvar oeh en berättade då hvad han hade upplefvat, och så resonnerade man om hvad som Borde ha skett, och hvad som icke borde ha skett, ty nu hade man en samlad fond af erfarenhet och kunde vida bättre öfverskåda slagets. gång än i det heta ögonblick då man, höljd af dam och blod och svett, kom direkte ur stridens tummol. Mången god stund fördref Uffe med läsning. Denna var af en mycket olikartad beskaffenhet, eftersom han icke hade någon ordentlig boksamling att hålla sig till, utan måste låna sig fram, Hvad som dock mest fängslade honom var historisk läsning. Under det att Uffe såsom gosse ofta frestades att tro det