Dagens Nyheter – 3 juli 1871, sida 2

-— oo MM AV hela historien från början till slut var uppdiktad af fantasirika hufyuden på lediga stunder, så förstod han nu att det var den fullkomligaste verklighet som der framställdes. Men hun hade nu sjelf upplefvat verkliga historiska händelser och visste af ogen btrfarenhet, hvad det vill säga att våga lifvet för en id6. Hos en gammal prest fann han ett par skrifter af Saxo och Snorre, Uffe tyckte att han aldrig förr hade läst någonting så underhållande. De gamla konurgarne och hjeltarne, föga språksamma, men stora i tankar och ännu större i handling, gjorde ett starkt, intryck på honom. Under de långa skymningsstunderna satt Uffe, stirrande på elden i kakelugnen, och tänkte på hvad de hade gjort eller sagt, och han tyckte då att de gamla. tiderna hade vändt tillbaka: den danske mannen lyftade åter svärdet för att strida till fosterlandets försvar. Men vid sidan häraf var det en annan historia, som Uffo fick ögonen öppnade för, och som grep honom med ännu större makt, emedan den inträngde i hans hjertas innersta, och det var den historia, i hvilken Vår herre sjelf spelar hufvudrollen, Det var nemligen Björn, som härvidlag bibragte Uffe den rätta uppfattningen. Visserligen var Björns sätt att tala om dessa ämnen icke sädant att det särdeles behagade Uffe, det var i hans tanke för hårdt och för stringt, och han. tyckto att Björn höll väl mycket på hvad han kallade