Dagens Nyheter – 3 juli 1871, sida 1

den ritta tron. Men Uffe började sjelf ransaka skrifterna, isynnerhet evangelierna. Redan som barn hade han grubblat öfver, hvarför en så oändlig åtrå efter lycka och salighet är nedlagd hos menniskan, när det ändå finns så litet här på jorden som kan tillfredsställa denna åtrå — nu kunde han ändtligen besvara den frågan. När han en klar och kylig vinterafton vandrade öfver de hvita åkerfälten, snön knarrade under hans fötter och stjernorna tindrade på det mörka himlahvalfvet, då föreföll det honom, som nickade de så löftesrikt åt honom och sade: Du må tro oss, vi ha sett alltsammans, vi ha sett Abraham vandra öfver Kanaans slätter, vi ha sett Frälsaren hänga på korset, och vi skola ännu en gång få se honom, då han kommer för att döma all verlden, Du må tro oss, det är sannt alltsammans ! Uffe nickade tillbaka till stjernorna och hvi skade sakta: jag iror att det har skett alltsammans, och jag tror att det skall ska alltsammans! . Och när Uffe sedan tänkte på allt som han hade att förvänta, då blef det honom trångt om hjertat, han visste icke, huru han skulle få rum för all aenna herrlighet. Under sina studier försummade Uffe emellertid icke mihtärtjensten. Med stor ifver bedref han vapenöfningarne; han hade under fälttåget lagt märke till hvilken stor fördel motståndarne hade deraf att de voro bättre