Dagens Nyheter – 1 juli 1871, sida 1

Från utlandet. Från Versailles skrifver Times ordinarie korrespondent den 24 juni, bland annat: Den djupa bitterhet mot tyskarne och synnerligen mot preussarne, som ännu gifver sig luft i franska pressen och hos folket, har gjort att många lögnaktiga berättelser blifvit kolporterade och trodda. Så I har man försäkrat, att regeringen i Berlin gynnade kommunen, gladde sig åt och till och med underblåste insurrektionen. Detta är fullkomligt falskt och den ringaste eftertanke visar hur absurdt detta påstående är. Då kriget en gång var slut, låg det i Tysklands intresse att understödja den enda regering af hvilken det kunde vänta sig, att hon skulle betala den oerhörda krigskostnadsersättning, som blifvit den besegrade pålagd. Thiers regering fritager tyskarne fullkomligt från en förbindelse med insurrektionen. Endast vid ctt tillfälle efter fredens undertecknande, tycktes en obehaglig konflikt hota att uppstå, och det var för omkring 14 dagar sedan. Berättelsen derom har varierats på mångahanda sätt; men efterföljande ärfullkomligt öfverensstämmande med sanna förhållandet: cHr Thiers, som gifver audiens redan kl. 3 på morgnarne och som sofver mycket litet om nätterna, har en gammal vana — som han under de senaste månaderna ofta fått försaka — nemligen att gå och lägga sig kl. 6 på qvällen. En qvart på 8 vaknar han, ty han har synnerligen lätt både för att vakna och somna, och kläder sig för att äta middag kl. 8. Det var under en af dessa siestor som ett i skarp ton affattadt telegram ankom från Berlin: Inga förmedlande fraser förefunnos deri, utan man gick rakt på saken. De franska trupperna, hette det, stationerade utanför Paris, i riktningen åt Romainville till, hade öfverskridit sitt område och närmat sig de preussiska förposterna på mindre än 50 stegs afstånd. Om de icke före midnatt hade dragit sig tillbaka, skulle furst Bismarck gifva befallning om deras anfallande. Det var en skön bomb, som slog ned i prefekturen i Versailles, just samma qväll som ett nytt lån beslutats! Med sådan ömhet behandla emellertid de honom omgifvande vännerna den man, hvars lif de med rätta nu anse vara af så mycken vigt för Frankrike, att hr Thiers icke väcktes, utan utrikesministern, hr Jules Favre, telegraferade genast till Berlin och begärde i de ifrigaste ordalag att man måtte gå tillväga med moderation i denna sak, då regeringen i Versailles icke visste af det fel, som blifvit begånget, hvilket måste ha uppkommit genom något misstag. De två stabsofficerare, hvilka vanligen tjenstgöra såsom Thiers adjutanter och hvilka general Vinoy anställde hos chefen för exekutiva makten, på det att de måtte vara till hands, i händelse af brådskande militära anordningar, funnos icke tillstädes.-Regnet föll. i strömmar. En :vagn spändes för i största hast och ett ilbud sändes till marskalk Mac Mahon. Saken ordnades utan att någon kollision inträffade, hvilken, huru obetydlig den än må ha blifvit, dock skulle ha gifvit anledning till-de mest oroande rykten om fiendtligheternas återupptagande och som. kande ha kostat Frankrike millioner, genom.