(nr 9) till dess obligationer, utan lemnar dess: u om i afräkniog på följande kupong (ur 10) 90 öre, . Ängfartygsaktiecebolaget Hefsingborg beslöt å nyligen hållen bolagsstämma att anskaffa ytterligare en ångare, något större än Rudolf Tornerhjelm, hvarjemte bestämdes, att bolagets fond skulle höjas till 603-00) rdr. Förargligt tryckfel. Tidningen Faluposten, som i en artikel i sitt senaste nummer visar sig ej vara rätt nöjd med vederbörande der på platsen, gör saken äntiu värre genom att tala om — därhusrätten i Falun. Ett bondbrölktop i Ekesjö-trakten skildras af en brefskrifvare till Göteborgs Handelstidning sålunda: När man färdas i den mot Ydre härad från staden Ekesjö ledande vägen, reser man genom en stärkt kuperad trakt, der höga skogbevuxna höjder, små täcka insjöar och leende dalar omvexlande möta ögat. Enstaka välbyggda bondgårdar synas här och der, en och annan omgifven af trädplanteringar. Sedan man hunnit omkring tre fjerdedels mil från staden, är man framme vid det ställe, ett arrendehemman, der ofvan omnämda bröllop hölls. Såväl på ömse sidor om de till gården ledande grindarne som vid förstugudörrarne funnos, högtiden till ära, uppresta höga unggranar, hvilkas stammar blifvit hvitskalade ända till den längst upp sittande barrkronan. Inne på gårdsplanen mottogs man af värden sjelf, en fryntlig, välmående landtman, som med ett gammalt svenskt handslag bjöd sina gäster välkomna. Af honom ledsagades man derefter in i ett rum, der välkomstfägnaden vankades. Sedan alla de till bröllopet inbjudna hunnit samlas och aflemna sina respektiva s. k. förningar, ett conditio sine qua non för hvar och en af allmogen, då han infinner sig som gäst — började vigselceremonien efter det vanliga formuläret. Brudgummen intog först sin plats framför kullerstolarne, och en kort stund efter honom kom bruden, ledsagad af fadern. Då vigselceremonien var slut, börjades omedelbart derefter den s. k. bröllopsmåltiden, hvilken upptog sina fulla tre timmar och hvilken slutade dermed, att brudparets skål dracks i ett glas punsch af den manliga delen af bröllopet och i ett dito vin af den qvinliga. Alltgwmmans ändades med afsjungandet af en psalmvers. På dylikt sätt tillgär det i all mänhet vid allmogens gästabud häri ortenhvilka gästabud räcka sina två, stundom tre och flera dagar, hvarvid 2 å 3 bastanta måltider intagas under dagens lopp. De gamla folksederna börja likväl på ett och annat ställe upphöra, och man har exempel på, hurusom den moderna lyxen inträngt äfven vid dannemannens kalaser. Folknöje, bestående af kapplöpning i säckar efter pris, stångklättring m. m., gafs den 18 dennes å — Haparanda torg. För herrar. musiei! Detskulle vara oss ett nöje om vi med återgifvande af nedanstående uppmaning kunde bidraga att för Oscarshamn, ett af landets yngre, ochlifskraftigaste stadssamhällen, afhjelpa en der rådande brist, Derifrån skrifves nemligen: Hur lyckligt vårt samhälle än är, och huru lyckliga dess inonebyggare än kunna anse sig vara med anledning af det berömvärda framåtskridandet, kunna vi dock i ett fall anses mindre lyckliga, enär här saknas tillstymmelse till någon ens måttlig konstnjutning inom det musikaliska omrädet. Att så icke alltid varit förbållandet är bekant, ty för några år sedan var här en ganska väl hopkommen skarpskyttemusikkår, som under sommarmånaderna i vår täcka park med sina harmoniska toner angenämt lockade åhörare dit och gjorde vistandet der ännu angenämare. Denna musikkår tycktes apphöra med skarpskyttekåren, ehuru den förstnämndas anförare erhöli för sitt besvär att inöfva nya amatörer, eller medandra ord vidmakthälla instrumentalqvar: tetten, 300 rdr rmt årligen. Huru dirigenten härvid förmått lösa sin uppgift, känna vi ej, men någon musikkår finnes emellertid ej här nu. Behofvet af en dylik gör sig alltmera kännbart, och med anledning derat tro vi, att om några skickliga regementsmusici här bosatte sig, icke något skäl till klagomål på bristande uppmuntran skulle förnimmas vare sig under sommareller vintersäsongen. Ett oroligt harndop, Det var i Helgesta i Stora Mellösa den 18 juni. Hemmansbrukaren J. Andersson hade barndop och såg hos sig slägt och vänner. Plötsligt infann sig en objuden gäst, åskan, som tog vägen genom genom skorstenen med bulier och bång, splittrande densamma och muren derunder, hvarvid tegelsteriar kringslungades. några fönster