dagar, men Uffe hade tjenstgöring den följande dagen och måste derför begifva sig utaf. p — Ni kommer väl och helsar på oss en annan gång, när ni har ledigt? sade Viggos mor. Men ack! för er kan det ju inte vara något nöje att komma hit, der ni bara möter suckar och gråt; deremot har det för oss varit en stor tröst att ni kom. Tack, för det ni inte glömde oss! — Ja, tack skall ni ba för det ni uppsökte oss, sade jägmästaren. Hade Viggo varit här, så skulle ni ha fått se på annat, då hade här rådt jubel och glädje i stället för sorg och bedröfvelse. Nu är det verkligen föga bevändt med oss. Men — herren gaf, och herren tog, välsignadt vare herrens namn! Nanna gaf Uffe vid afskedet en frisk blomma. — Den här har jag plockat af en törnrosbuske, som Viggo planterade för jemnt två år gedan. I vintras talade han ofta om huru vackra blommor busken skulle komma . att bära, och huru mycket han längtade efter att få se och fröjdas åt dessa. Nu. står busken i fullaste flor, men Viggo ser den inte. Dock, han har kanske mycket vackrare rosor att glädja sig åt der han nu är... Och så skulle jag helsa er från Sigrid och tacka er oändligt mycket för det ni kom och för det ni har tagit vara på hennes ring. Hon ber er ursäkta, att hon ej kan säga er farväl, ty hon mår så illa i dag. ,