Dagens Nyheter – 29 juni 1871, sida 1

han sig om och kastade en blick tillbaka; skogen låg redan ett godt stycke bakom honom, de mörka topparne voro höljda i nattens dunkel, men rakt öfver dem sågos den skinande halfmånen och den tindrande aftonstjernan. En liten stund stod Uffe tyst och reflekterade häröfver; han mindes hvad som berättas i sagorna, att det lyser navtetid öfver sådana ställen der hemliga skatter äro nedgräfda — så lyste.ju också nu månen och stjernan öfver den dunkla skogen och de skatter den gömde. Härefter fortsatte han att gå med raska steg,i det han sjöng så högt, att det genljöd i hela nejden och de små foglarne förskräckta vaknade i buskarne och träden: Naar Jordbeerret rödmer, og Somren er blid, Min Elskede, kommer jeg hid! Det skall ej ske! Naar Jordberret rödmer, og Somren erblid, Min Elskede, kommer jeg hid! hade Uffe sjungit, då han gick från jägmästarns, utan att det dock varit hans afsigt att dessa ord skulle tagas i bokstafiig mening, och att det skulle åtgå så lång tid innan han åter besökte Viggos familj. Men det såg ut som om ödet ville taga honom på ordet. Omkring halfannan vecka efter nyss omtalade utflykt fick man veta att den 26:te augusti afslutats ett vapenstillestånd på sju månader i Malmö, och att, enligt härvia träffad öfverenskommelse,