Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Och ve lärde vänds om, som åsnor och borlekhor. För snart ett par tiotal år sedan fanns i Upsala ett sällskap gubbar, tillhörande akademistaten, hvilka regelmessigt plägade intaga sioa aftontutingar på Löfvens källare. Antalet tutingar för hvarje gång berodde emellertid af antalet närvarande ledamöter af sällskapet, ty det hörde till god ordning att hvar och en skulle bjuda ett lag. Så hände sig ock en afton, då gubbarne infunno sig sju man högt, att när en af dem vid inträdet ropade till kyparen: Ge oss sju toddar! inföll en annan: tag så gerna hit sjä gånger sju på en gång! — hvilket hade till följd, att 49 (säger fyrationio) tutingar serverades dem på en och samma bricka. I sanning, ett ganska aktningsvärdt batteri! En afton var sällskapet inskränkt sill 3 ledamöter, de öfriga hade fått något tillfälligt förhinder. Inskränkningen verkade ledsnad, det blef trist och tråkigt, det vanliga uppsluppna skämtet ville ej komma i gång och tutingarne smakade ej så bra som vanligt. Hvad var att göra? Att gräla på kyparen var någonting alltför alldagligt. Då kom, som från höjden, en af stadens borgare, allmänt känd för sin munvighet och sina tokroliga infall, händelsevis in på källaren, Den der måste vi ha, tänkte gubbarne, han blir ett ypperligt föremål för drift. — Sagdt och gjordt. Borgaren inbjöds, såsom den der naturligen borde känna sig högst smickrad af att få sällskapa och dricka med sådana lärda herrar, Men nu skulle han sättas på det hala, och till den ändan föreslogs att byar och en af sällskapet skulle i sin tur dricka de öfriga till med anförande af en latinsk sentens. Nog var det en kuriös idå att fordra kunskap i latinska språket af en kryddkrämare, men man tänkte väl att i Upsala ligger lärdomen till och med i kryddboluften, Att den lärer trif: vas i ett annat slags luft, har man då hört talas om, Nåväl, driften tog sin början och en af de lärde herrarne fattade sin pokal och sade: primus iater pares!). Den andre i ordningen yttrade duo negativa affirmant ?), och den tredje begagnade sig af frasen; tres faciunt collegium ?). Nu återstod blott kryddkrämaren, och nyfikenheten var stor huru han skulle komma att reda sig. Emellertid — han reste sig upp, niokade med tvärsäkerhet och uttalade orden; quatuor species) , . . Om de tre blefvo något flata vid denna fyndiga. lösning af problemet, får man inte undra derpä. (N.-P.) 1) För dem af våra läsare, som icke äro mäktiga att öfversätta latinska språket, få vi nämna att ut: trycket betyder: den förste bland jemlikar. 2) Två nekande jaka. 3) Kan öfversättas med: sällskapet utgöres af tre. 1) Vi tro oss icke behöfva öfversätta denna fras, ere EIN TR bes ce aga NINI N ENE