Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 1

tillbaka, men denna gång tycktes huset vilje gifva honom riktigt påtagliga bevis om sin tillvaro i verkligheten. En stor rapphönshund kom springande emot honom, och efter dennic en hel hop jagt-, vi. dtoch gräfsvinshundar De skällde och morrade med ursinnig häftighet det var som om de allesammans hade tyckt att de gjort sig skyldiga till en stor försummelsc, då de läto Uffe passera oåntastad den första gången, och nu ville godtgöra felet genom att visa en fördubblad ifver. Uffe drog sig tillbaka och kunde endast med möda hålla de uppretade hundarne på vederbörligt afstånd; i synnerhet var han illa utsatt för en liten gräfsvinshund, som gjorde några mycket lömska utfall mot hans ben. Plötsligt hörde en ungdomlig, klar stämma ropa: —— Roland, Aias, Bellerophon — fy, ni skulle skämmas ... vill ni tiga... vill ni... Hundarne drogo sig något tillbaka, men fortforo dock att röra sig omkring Uffe, mörrande och visande sina skarpa hvita :tänder. Samma unga flicka, gom Uffe hade råkat i trädgården, visade sig nu i porten. — År det ni? sade hon, då hon kände igen Uffe, som fortfarande hölls i belägringstillstånd af hundarne. Hon kom fram till honom och räckte honom sin hand. — Det var snällt af er att ni ville besöka 035, sade hon — fy, Roland, fy Aias! vill ni tiga, eller jag skall...