Dagens Nyheter – 23 juni 1871, sida 2

dre, sådana hugg de utdelade! hur slapp du ifrår dem? — Jag är dansk goldat, svarade Palle. — Jaså; då må du prisa dig lycklig att du slipper slåss med dylika dj—-r. Friskaremannen hade emellertid närmat sig Palle och utbrast plötsligt: — Aber was ist dies? Dig tycker jag mig ha sett en gång förr. Afven hos Palle uppdök ett gammalt minne, och han frågade: — Var du med vid Tolk? — Ja, visserligen, svarade den andre, och du -är den tappre danske anföraren. Ack! hvilken glädje att träffa en gammal vän midt under allt detta mördande! Min hjertans bror, kom och låt mig kyssa dig. Tysken omfamnade Palle och kysste honom först på den högra och sedan på den venstra kinden. Palle delade icke fullt den andres förtjusning, han hade ännu i friskt minne sin vackra uniform, som den vänlige tysken på ett så nedrigt sätt hade beröfvat honom. Han ville gerna skaffa sig någon närmare underrättelse om hvar denkxa nu befann sig, men den andre gaf honom icke tid dertill. — Ach! welche Freude, welche Freude! fortfor han att jubla. Hör, Bruder, är du lika trött på kriget som jag? Jag ville ge hundra riksdaler, om jag åter sutte i min lugna studerkammare i Kiel. — Ja, jag skulle gerna ge tusen riksdaler,