Dagens Nyheter – 22 juni 1871, sida 2

-— 19 på sin post. Det var annat än att kalaza med svenskarne på Fyen! Det var ovanligt mörkt för att vara en juninatt. Himmelen var betäckt af moln, icke en enda stjerna var synlig, som kunde ingjuta någon tröst i Palles oroliga sinne. Han hade spänt hanen på geväret och var fast besluten att nedskjuta hvar och en, som icke genast svarade på hans anrop. Icke en menniska var synlig; allt var tyst och stilla, det var riktigt hemskt! Endast otydligt kunde Palle urskilja de närmaste föremålen, och i mörkret antogo de förstorade dimensioner, Plötsligt prasslade det bakom Palle: Chvem der ?4 ropade han och fällde bajonett, men det blef straxt tyst igen; det var bara en snok, som slingrat sig fram genom gräset. Pa:le började kallsvettas vid tanken på, hur förfärligt öfvergifven han var i detta ögonblick. Palle tänkte på sitt lyckliga hem, som han så lättsinnigt hade lemnat; nu sutto de kring qvällsbordet. Kanske vår det främmande, Klemmesen och professor Aeblemand och flera andra goda vänner: de drucko kanske Palles skål — ack! om de hade kunrat ana, hur öfvergifven Palle stod i detta ögonblick der ute på sin ensliga post, midtemot blodtörstiga fiender, som blott lurade på att taga hans lif! — Nu måtte väl aflösningen snart komma! tänkte Palle och såg på klockan; han hade stått der bara tio minuter. — Hon måste ha