Dagens Nyheter – 22 juni 1871, sida 2

som härstädes plågas af kaffe-qvarka och, iikasom vi sjelfve, af brist på — nyheter! Skogseld. (Meddeladt Dagens Nyheter.) Under den sistlidne söndag på middagen rådande starka stormen uppstod straxt vester om Arboga skogseld, orsakad af bristande omtanke vid pågående torfbränning. Elden drog sig med mycken hiftighet mot Ellholmens och Jäders skogar, hvilka med ail säkerhet blifvit härjade, ja måhända ännu större områden, derest icke ett starkt åskregn börjat vid 6-tiden, hvilket inom kort inskränkte all vidare fara; och kl. omkring 9 kunde det från staden uppbådade släckningsmanskapet återvända. Dock brann det ännu påföljande dag i stubbar och rötter. Elden tyckes framgått på unogetär en knapp mil omkrets. En högst sorglig tilldreagelase borättas i Jönköpings-bladet för itisdags på följande sätt: Sistlidna fredags e. m. vid tretiden gingo tre uvga flickor, två af dem döttrar till kyrkoherden Törnblad i Sandseryd, den tredje dotter till landtbrukaren Rönnström derstädes, ned till stranden af Westersjö, invid Ulfstorps herregård, för att bada. Det dröjde emellertid ända till kl. 8 på qvällen utan att flickorna kommo tillbaka, hvarför föräldrarne började blifva oroliga. Hr Rönnström, sjelf opasslig, skickade då sin son och en af sina drängar ned till sjön för att se efter flickorna. Anlända till sjöstranden, funno de endast de badandesg kläder vid stranden, hvarför de skyndade hem för att derom underrätta de väntande föräldrarne. Dessa begåfvo sig nu skyndsamt ned till badstallet, der de funno liken afsina barn i upprätt stående ställning på 3 å 4 alnars djup. De omkomna flickorna blefvo nas turligtvis genast upptagna och förda till hemmet, der alla upptänkliga medel förgäfves användes för att återkalla den flydda lifsgnistan. De förut hårdt pröfvade föräldrarnes gränslösa förtvifian kan lättare tänkas än beskrifvas. Af de unga flickorna var den äldsta 17 år, de båda andra något yngre. Såsom en egen tillfällighet förtjenar nämnas, att då kyrkoherden Törnblad på aftonen satt utanför prestgården, kommo två tama hvita dufvor — några sådana finnas eljest icke der i trakten och ha aldrig förr eller senare der observerats — plötsligt nedflygande midt på gården, hvarifrån de ett ögonblick derefter åter höjde sig i lufven och tlögo sin kos. Vid åsynen häraf utbrast kyrkoherden Törnblad förtvifiad: Nu drunknade mina flickor! Han var så öfvertygad derom, att han icke kände den ringaste öfverraskning, då de utsända buden återkommo med det sorgliga budskapet. som bekräftade den egendomliga dufvoposten. Vi veta mycket väl att bland våra läsare finnas de, som anse detta såsom en slump, ja rentaf som skrock, men äfven de torde finnas som anse den här omnämda tilltälligheten såsom ett järtecken. Hvilkendera åsigten är den riktiga? Vi tilltro oss icke att kunna afgöra det. — -vvwsossossen