Dagens Nyheter – 22 juni 1871, sida 1

BURE SEPARATE SPEL IOC P SSSK SO ERT ESA EK TIS att roten skall till en korporal vid anfordran utbetala medel för ändamål. som icke det ringaste angå rotehållaren såsom sådan? Huru långt har korporalen kommit om ytterligare 30 år, ifall han får såsom han vill? I kontraktet af 1840 var det öfverlemnadt åt reten sjelf att, efter godtfinnande och af fri vilja, med någon förmån se tillgodo en soldat, som tjenat i 25 år och uppfört sig roten till nöjes. 1870 års kontrakt har redan tagit steget längre ut; vägen var så jemn, inga hinder mötte — det heter nu: Slutligen vill ock roten, derest soldaten till dess tillfresställelse och med sitt befäls bifall tjenar minst 25 år i fredstid eller mindre, efter omständigheterna, om krig bevistas, utan ersättning bereda honom och hans enka för återstående lifstid nödig boplats (d. v. s. bostad) och lemna till begagnande en täppa af vid pass 1 qvadratrefs vidd, eller att fritt bebo soldathusen och begagna tillhörande täppa. Just detta sista åläggande har redan burit frukt ferstädes. Soldaten, som fått afsked, sitter qvar å torpet oeh skrattar åt roten, som måste bygga nya hus åt den nya soldaten. Huru gestaltar sig dessutom härvid utsigten för roten i fattigvårdshänseende? Icke på en gång tillkommo dessa och ännu flere förändringar och tillägg, icke heller kommo de till stånd utan invändningar. De flesta kontrakt hafva säkerligen undertecknats, utan att roten ens känt till hvad författningarne föreskrefvo, och om roten äfven kände till detta, så antingen tystades invändningen eller ock drogs det kortare strået, såvida roten vågade sig åstad att på laga väg utfå sin rätt. En viss resignation inställde sig, jemte ett missnöje, som förr eller senare måste gifva sig luft. Må man sätta sig i en rotehållares ställning. , Med det behandlingssätt, han hittills rört af regementsbefäl oeh landshöfdingeembete, kan han ej vara blind för hvad som hädanefter förestår honom. Han vet, att med de ökade fordringar som ställas på den indelta soldaten, enligt det nya förslaget, vederbörande ej hädanefter mindre än förr skola omhulda soldaten på rotens bekostnad, utan tvärtom. Detta är så påtagligt, att den kortsyntaste och minst misstänksamme på förhand vet hvad honom förestår, och roten vet äfven, att soldatens pretentioner skola ställas högre, ty hans tid i tjensten blir mera upptagen. Derhän har det kommit, och må man då mindre förundra sig öfver en rotehållares bekymmer och ej heller tillvita honom oförtjenta bevekelsegrunder för hans nu så klandrade istadighetX. Ärligt frågadt: hvilken och hvilka hafva framkallat istadigheten, och hvilken har på sitt samvete att ha orsakat rubbningen i förtroendet till de löften som gifvits och som gifvas af dem, hvilka ega makten för att skydda, ej för att trycka? RBot-håilare. — I -—