Dagens Nyheter – 21 juni 1871, sida 3

att stå i helspänn. Utan att låta förbrylla sig at dessa motgångar satte Pettersson sig ned; med tillbjelp af en knif skrufvade han från låset och fick detta i ordning — allt detta naturligtvis under iakttagande af vederbörligt tempo allt efter som tuppen ofvanför i trädet slog sina spel. Han reste sig nu och i tredje lskottet lyckades han knäppa sin tjäder. Att Pettersson, som annars ej brukat bomma på tjäder, sköt två bomskott på denna tupp, kom sig troligen af den obeqväma ställningen, då han nödgades skjuta rätt uppåt. — För ett antal år sedan gjorde nämda Pettersson en dag följande jagt, som verkligen är märklig i anseende till jagtbytets varierande beskaffenhet. Att så tillgått, som jag här får förtälja, lider ej något tvifvel. En vårmorgon klockan half ett gick Pettersson hemifrån upp till tjäderleken. När han hunnit ett stycke från gården, mötte han ett gräfsvin, som kom in på honom och hvilket han oaktadt den klena dagern lyckades skjuta. Han fortsatte sin väg upp till skogs och fick då se en räf, som nära intill honom kröp under en sten. Genast skyndade han till och stoppade igen ivgången till grytet. Uppkommen till tjäderleken sköt han sedan två tuppar. Sedan detta var gjordt, begaf han sig på hemväg; han undersökte då lyan och kratsade fram en räthona med 9 ungar. Derefter gick han hem och tog sig litet till lifs, och for sedan upp i Hielstaviken, der han sköt 4 stycken änder. Aunvnu icke nöjd, fortsatte han sin jagt — på gäddor, som lekte vid stranden, ech fick då i ett skott 5 stycken, hvilka tills sammans vägde öfver 1 lispund. Amerikanskt. En resande, skrifver en amerikansk tidning, råkade gå vilse i en ödemark, der han omöj:igt kunde få några lifsmedel, hvarken för sig eller sin hund. Hvad var att göra? Han högg svansen af händen och kokade den till middag, och hundstackarn fick hålla till godo med bara benen!