RE SA AT nn skulle göra ett nytt anfall, stannade Zimmer thal der ett par dagar med en afdelning soldater. Kapten Roslin sparade icke på sitt vin, och vid den skummande bägaren glömde Palle snart sin förskräckelse och Zimmerthal sin vrede, och det förra vänskapliga förhållandet återupprättades. Palle Löve ville anträda resan till Köpenhamn, men Zimmerthal gjorde honom uppmärksam på att han icke kunda så der utan vidare omständigheter lemna tjensten. — Ni får åtminstone lof att ingifva ansökan derom, sade han; men hvarför vill ni det egentligen? Kriget är ju nu ändå förbi, svenska trupper komma öfver hit till Fyen, och vi kunna ha många trefliga aftnar tillsammans. med de svenska officerarne, — Ja, det skulle nog vara särdeles angenämt, och måhända jag också skulle kunna begagna tillfället till att verka för skandinavis men. Men kan man vara säker om att kriget är slut? — Det kommer inte att aflossas ett enda skott mera, försäkrade Zimmerthal. Engelska kanalflottan har kommit till Köpenhamn, freden är lika viss, som om den redan vore afslutad, Underhandlingarne torde visserligen bli långvariga nog, men hvad gör det? Under tiden ligga vi här på Fyen och muntra 0ss med syvenskarne. Palle kunde ej motstå dessa lockelser utan beslöt att stanna; Han måste aflägga den