Dagens Nyheter – 21 juni 1871, sida 2

AEA gården. Här låg den sårade Kristian Peersen, som emellertid kraflat sig fram till porten. — Låt mig komma med, jag: vill se dem hänga de kanaljerna, innan jag dör, ropade han med en blick, gnistrande af hämndbegär. — Du tkall också få följa med, svarade Ole Lökke; Anders och Peer skola bära dig. Och du, Niels, spring till stallet och hemta ett par tågändar:. Vid dessa ord gjorde Palle ett förtvifladt försök att slita sig jös, men Ole Lökke höll fast honom i rockkragen, så att han ingenstädes kunde komma. — Vänta lite, sade han, du har nu sprungit tillräckligt länge omkring till förderf för Danmark; nu skall du få göra den sista färden . . , Det var bra, Niels; det här repet ser ut för att vara starkt. Jag tycker, vi skola hänga dem straxt på de två lindarne härutanför ingången till gården; der kunna de gerna sitta och nicka åt sina tyska bröder, när dessa komma hit till trakten i morgon. Och låt oss nu begifva oss åstad; vi böra inte glömma att vi äro kristna menniskor, och alt vår pligt bjuder oss att ej pina dem längre än nödigt är. Skaran slöt en krets omkring de två olyckliga fångarne och satte sig i rörelse. O, Palle Löve, Palle Löyve! huru kunde du hysa en så blind tillit till vältalighetens makt öfver de upprörda folkmassorna! Genom denna