Dagens Nyheter – 20 juni 1871, sida 1

roböcker. TI, häfdatecknare! Stort är edert ansvar, då I så undervisen det folk, hvars forntid I velat framhålla. Den historia, som på hela ark omnämner och till skyarne upphöjer en Alexander, en Cesar, en Napoleon, en Carl XII, har mången gång endast några korta rader och några förbigående ord för mensklighetens välgörare, en Gutenberg, en Newton, en Cuvier, en Linn, hvilka dock alla ryckt verlden framåt långt hastigare än de förra kunnat rycka den tillbaka. Förändrar historieskrifvaren sitt hittills följda system; ger han den största utförlighet och egnar han den högsta uppmärksamhet åt de stora fredliga krafter, som befrämjat hans fäderneslands framsteg på bildningens och den materiela utvecklingens bana, och i stället endast i förbigående och varnande påpekar de blodfläckar, som vidlåda den förflutna tiden; då skall i sanning hos det uppväxande slägtet mogna en ny frukt: aktning tör andra folk och deras lycka, verklig kärlek till fädernas bygd och till den ära, som ensam består och som drager sin kraft ur det fredliga arbetet. Vilja författarne till de historiska läroböckerna inslå en dylik väg, de skola då i sanning göra sig väl förtjenta om sitt fädernesland. HM. B—d.