en jagtvagn anlända till Brobygaard. Kanske ni ännu minnas att denna vagn iunehöll misstänkta personer? — Ja, jag för min del sade straxt att det var hin häle sjelf och hans handtlangare; ropade Kristian Peerson, som icke ville afstå ifrån äran af att först ha gjort denna upptäckt. — Håll inne, Kristian, med slikt enfaldigt slidder-sladder, dundrade Ole Lökke, och låt icke folk märka, hvilken dummerjöns du är. Kristian Peersen gömde sig förskräckt bakom Jens slagtares breda rygg. — Jag sade genast att det var misstänkta personer, återtog Ole Lökke, som tycktes ha fattat en viss förkärlek för ordet XmisstänktX. Sedan dess har jag noga funderat på denna sak, jag har inte talat derom, ty ni veta nog, att det ej är min vana att prata med hvar nian om hvad jag tänker; endast åt en och annan god vän har jag gifvit en vink, och så har jag åter tänkt, oeh slutligen har jag fått klart för mig, hvem han med trekantiga hatten är. O:e Lökke tystnade och såg med stolthet på sina högst intresserade åhörare. — — Men jag vill inte förspilla tiden med onyttigt tal, fortsatte han, utan skall straxt säga allt kort och godt: han med trekantiga hatten är ingen annan än hertigen af Augustenburg. tt ljudligt ählt var de förbluffade åhö