Dagens Nyheter – 19 juni 1871, sida 1

Stockholm, tryckt TER CSN TR KD ANT SER RNE RT från Amerika, Evgland och Italien. Efter att ha antydt det sätt, hvarpå slutet af hans bana förbittrades, öfvergick general Trochu till att försvara sitt uppförande, med afseende på flerå förebråelser, som hade riktats mot honom. Han erinrade församlingen om att Paris ju ögonskenligen icke var förberedt. Befästningarne voro icke så konstruerade, att de kunde motstå nutidens artilleri. Ingen armering hade företagits och endast ganska få soldater stodo till buds. Till och med efter instängningen var hans största bekymmer: att kunna få folket att tro på belägringens verklighet, Efter slaget vid Chatillon begagnade preussarne sig till sin fördel af de sex veckor, som åtgingo för att bilda nationalgardet i Paris; de uppförde verk, som gjorde deras linier ointagliga. Generalen förklarade sig vara af den åsigt, att dessa verk voro de förfärligaste, man någonsin sett, och han visade, alt de improviserade soldater, han hade till sin disposition, voro ur stånd att genombryta fiendens första linie, oaktadt de mest förtviflade försök dertill gjordes. Trochus . anförande afbröts nu, och församlingen ajourncerade sig för att dagen derpå sammanträda och åhöra fortsättningen. Vid nationalförs unlingens sammanträde den 14 dennes på aftonen fortsatte general Trochu sitt anförande. Han sade, att en plan existerat att föra pariserarmån till Chaton samt förlägga operationernas center till Bouen. Idn härom hade utgått från general Ducrot. Han telegraferade den 25 oktober till Gambetta följande: Armår, lämpliga för det moderna krigförandet, kunna icke improviseras ; våra trupper kunna icke anfalla fienden på öppna fältet; vi måste försvara öppna städer, såsom Chåteaudun. Trochu förklarade vidare, att han aldrig uppfordrat Loire-armån att komma till Paris undsättning, alldeustund han aldrig trodde den kunna vara tillräckligt rustad härför. En annan plan att undsätta Paris hade äfven framkommit, nemligen att undsättningen skulle ske genom en flottilj från Rouen. Gambetta hade dock olyckligtvis icke tagit denna plan i vidare öfvervägande.. Den 10 november hade Trochu äter telegraferat till Gambetta angående undsättnivgsoperationerna, hvilka skulle åter företagas mellan den 15 och 18i nämnda månad. Slaget vid Coulmiers korsade dessa planer. Trochu meddelade derefter kammaren sin åsigt om Gambetta. Han gaf det största erkännande ät den unge krigsn nister:s glödande fosterlandskärlek, men forebradde honom att han för of:a tog hänsyn till det politiska parti, han til hörde. Trochu sade bland annat: Gambetta verkade under den ödesdigra förvillelsen, att stora folkmassor kunde strida mot verkliga armåer.. Detta hade ej en gång visat sig vara händelsen under första revolutionen; i närvarande tid är det omöjligt, att en i hast hopkommen folkbeväpning kan motstå en nations arsenal. Efter slaget vid Coulmiers yrkade allmänna opinionen, att ett utfall skulle göras i afsigt att förena Paris armn med Loire armån. Gumbetta ställde en uppmaning till mig att företaga detta; det var en uppenbar galenskap, men under de omständigheter, som då rådde, måste man göra en dygd af eftergifvenheten, och detta orsakade, att vi måste uppgifva idn om ett utfall i riktning mot Rouen, hvilket var förberedt, och i stället TT SEAT Pe IE RN a 10 SKALA al ST RN Baa Ae a NR NT AST, SE