Dagens Nyheter – 19 juni 1871, sida 1

bland det danska folket. Bombardemanget varade ett par timmar och upprepades icke vidare, men befolkningen blef derigenom i högsta grad uppskrämd; den flydde ur staden med alla sina flyttbara egodelar och bivuakerade ute i fria luften. I trakten rådde den största uppståndelse. Bönderna voro ursinniga öfver tyskarnes dåd och dessutom rädda för att turen skulle komma till dem nästa gång. Arbetet låg nere, qvinnorna och barnen gräto och jemrade sig, männen samlades i stora grupper och rådslogo om hvad de skulle göra. Inne på krogen höll Ole Lökke ett större Collesium politicum. Stämningen var mycket upphetsad, icke minst i följd af åtskilliga punschglas, som man intagit för att stärka modet i dessa bedröfliga tider. Alla ropade och skreko, endast Ole Lökke satt tyst vid ändan af bordet och grubblade, hållande handen för pannan. Jens slagtare föreslog att man skulle slå ihjäl alla tyskar under det att Kristian Peersen, som icke var någon vän af våldsamma medel, ansåg det för riktigast, att hvar och en packade in sina saker och flydde öfver till Seeland; skulle tyskarne äfven komma dit, måste man bege sig utaf till Sverige. Omsider reste sig Ole Lökke, slog med knytnäfven i bordet, så att glas och buteljer dansade, och ropade: — Tystnen, män, och hören hvad jag siger! Från alla sidor ropades: : UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER, 794