Dagens Nyheter – 17 juni 1871, sida 2

enda af dem lyftade på hatten, då kaptenen och hans sällskap åkte förbi. — Det var säkert den nye egaren till Brobygaard, som nu kom åkande, sade en stor och grof karl; skulle han vara en lika elak och knipslug räf som den förre, då ha vi full rätt, menar jag, att vrida nacken af honom. — Såg ni den svarte på baksätet? utbrast en liten spenslig man; han såg ut som fn sjelf, då han uppenbarar sig på jorden. Gud bevare oss alla i sin nåd! Någonting så rysligt har jag aldrig sett. Kanske du, Jens slagtare, som varit i Hamburg, har sett en tocken der förr? — Jo jo men, sade Jens slagtare, densamme som först hade yttrat sig; det är en morian och ingenting annat; honom behöfver du ej vara rädd för, Kristian Peersen. Nej, men han med trekantiga hatten, det är bestämdt han som har köpt egendomen, han såg fasligt misstänkt ut, tyckte jag, eller hvad säger du, Ole Lökke. — Ja, härunder ligger en hund begrafven, det är säkert det, sade Ole Lökke, som åtnjöt högt anseende såsom byns politikus, och hvilkens ord. derför betydde mycket. Då Brasch sålde gården för hälften af dess värde, tänkte jag genast: den gamle räfven är för slug till att begå en sådan dumhet. Alltsammans är spegelfäkteri, och han har endast låtsat sälja gården åt en af sina vänner. Meningen är, skall jag säga er, att de vilja