Dagens Nyheter – 16 juni 1871, sida 2

— Bah! slaget vid Slesvig är ett intet i jomförelse med slaget vid Flensborg i går. — Hvad! stod ett slag vid Flensborg i går afton? Och hurudan blef utgången deraf? Ha vi segrat? utbrast åtskilliga röster på en gång. — Af danska hären finnes icke mera Gvar än hvad ni för ögonblicket se härinne i rummet, sade Pålle. — OO, du barmhörtige skapare! Det vur då förfärligt! Berätta! berätta! lät det från alla sidor. Pa le berättade. Han hade nu en tillräckligt stor åhörarekrets, ty hela rummet var fullt af menniskor, till och med ute i förstugam stod folk på tåspetsarne, för att få se en skymt af de två krigarne; alla lyssnade med spänd uppmärksamhet. — Förfärhbgt! förfärligt! ropade de i jemmerlig ton, då de fingo höra huru armen blifvit öfvetfallen i mörkret och mnedgjord till sista man. — Men hur är det möjligt! huru kan en sådan öfverrumpling ske? De våra måste väl ändå ha baft törposter utställda, vedetter och hvåd det heter för slag... Palle gjorde en axelryckting. — Hade vi tyskeriet mot oss endast på slagfältet, skulle vi nog sogra, sade han, men olyckan är att det har inträngt och funnit en plats i hjertat af vårt eget folk. — Ni vill väl inte påstå att det varit förräderi med i spelet?